Någon sol- eller månförmörkelse inträffar inte i juni. Det blir däremot något så ovanligt som två fullmånar. Den 1 juni inträffar den första och den andra den 30 juni och med mellanliggande nymåne den 15. Månen är som närmast den 12 och som längst bort två veckor senare, den 24.
"Aftonstjärna"
Merkurius som har varit "aftonstjärna" under senare delen av maj, fortsätter med detta en mycket kort period in i juni. Venus kommer som tidigare fortsätta med att lysa klart om kvällarna ända fram mot månadsskiftet, då börjar komma för nära Solen för att kunna ses.
Mars, som inte har kunnas ses sedan januari, börjar nu dyka upp i öster tidigt om morgnarna och syns allt bättre framöver. Jupiter fortsätter med att gå upp allt tidigare för varje kväll och syns sedan under nästan hela natten. Dess månar genomgår sex förmörkelser under den kommande månaden och det är den innersta månen Io som råkar ut för hälften av dem samt två för den stora Ganymedes och en för den istäckta Europa.
Saturnus syns som förut under den tidigare delen av natten. De två stora yttre stora planeterna Uranus och Neptunus börjar nu gå in mot lägen där de kan observeras så snart nätterna börjar bli mörkare.
Vesta, den fjärde största asteroiden, brukar kunna observeras redan under maj och i synnerhet i juni. Den står som närmast den 19 juni och syns ungefär rakt i söder vid ett-tiden. Vesta är den enda asteroid som kan observeras med blotta ögat. Det beror på att den har så ljus yta. Man anser att detta tyder på att det finns ljusa lavor i dess yttersta skikt, med någon form av vulkaniskt ursprung. Den har sedan maj flyttat sig åt höger från stjärnbilden Ormbäraren och är på väg mot Vågen. För att hitta den kan man utgå från Jupiter, som just nu passerar mellan Ormbäraren och Skorpionen. Leta till höger ovanför Jupiter efter en liten prick med fast sken och som inte tindrar som stjärnorna. Vid den här tidpunkten är den i stort sett lika ljusstark som planeten Uranus.
Meteoriter
Ingen av de mer kända kometerna beräknas runda de inre delarna av vårt solsystem under den kommande månaden. Jordklotet passerar genom ett halvdussin ganska korta meteoroidskurar, av vilka kan nämnas Juni-Draconiderna 25-30 juni, med maximum den 28. Den anses ha Komet Pons-Winneke som moderkomet, med en omloppstid på lite mer än sex år, upptäckt så tidigt som 1819 och återkommande i september nästa år.
Nu när sommaren kommer ser vi bl.a. att "Sommartriangeln" börjar stiga allt högre upp på himlen. Vi ser den sedan i sin helhet under hela hösten och delar av vintern. Uppe till höger ser vi den blåvita Vega i Lyran. Spetsen nertill utgörs av Altair i Örnen. Den vänstra övre spetsen utgörs av Deneb i Svanen, som har sin långa "hals" riktad neråt mot höger.
Lyran har fem ljusstarka stjärnor och dessutom mer än fyrtio som är synliga utan kikare. Den blåvita Vega (Alpha) är den ljusstarkaste och har en temperatur på c:a 10 000 grader. Vega är c:a 50 gånger ljusstarkare än Solen och befinner sig på ett avstånd av 25 ljusår och närmar sig sakta vårt planetsystem. Den blåvita Sulaphat (Gamma) är liksom de övriga betydligt ljussvagare än Vega. Sheliak (Beta) är en förmörkelsevariabel med två blå komponenter, som är så nära varandra att de "stjäl" materia från varandra. Ett svart hål kan också vara inblandat i detta system.
Det finns många andra intressanta objekt i Lyran, bl.a. flera dubbel- och multipelstjärnor, t.ex. Dubbeldubbelstjärnan (Epsilon), som består av 2+2 stjärnor, således fyra komponenter, av vilka några kan ses med en vanlig kikare. I Lyran finns också Ringnebulosan (M57), som man anser är en rest - en "rökring" - från en stjärna som har exploderat.