Lennart Bergh
Lennart Bergh föddes i Stockholm och dog i sitt hem i Ljugarn den 28 juli 2005. Lennart kom först till Gotland 1952, därefter bosatte han sig här stationärt 1954. Lennart tjänade redan under stockholmstiden i den hemligaste av Sveriges myndigheter - Försvarets Radioanstalt (FRA). Som nytillträdd landsarkivarie 1975 kom jag snabbt att lära känna Lennart i dennes roll som journalist på Sveriges Radio Gotland. Aldrig att vi bytte ord om Lennarts tidigare hemliga tjänsteliv. Lennart var obrottsligt lojal mot sin tidigare arbetsgivare, en typ av statstjänare som blir alltmer sällsynt i dagens Sverige.
Jag visste att tjänstemän i FRA behöver ha god språkkänsla och musiksäkert öra. Bägge dessa egenskaper fick Lennart god nytta av i sitt arbete på Sveriges Radio Gotland fram till 1987 och i sitt fortsatta arbete på Radio Gotland fram till 1993. I riksradion intervjuade Lennart framstående författare på riksnivå. Lennart efterträdde i sin radiogärning på Gotland Robert Herlitz som kulturredaktör. På torsdagarna nästan året om svarade Lennart för det av honom skapade kulturprogrammet Lariku. I den timslånga torsdagssändningen intervjuade och informerade Lennart om alla slag av kulturyttringar på Gotland. Jag kände alltid ett lugn och en tillförsikt, när Lennart intervjuade mig om aktualiteter på Landsarkivet i Visby. Med åren breddade Lennart sin arbetsinsats på Radio Gotland. Han startade och ledde radioserien Opalen, där han dammsög gotländska socknar i jakt på pensionärer och deras minnen av sitt gotländska liv.
Men Lennart var inte bara det muntliga ordets man. Även det skrivna ordet fick allt större betydelse för honom. I Årsboken "Från Gutabygd" presenterade Lennart nytutkommen gotlandslitteratur och skrev där också ett flertal särskilda uppsatser. Han var en av huvudförfattarna till boken "Vägen till litteraturen". I Gotlands Tidningar skrev Lennart sakkunnigt om gotländskt kulturliv, litteratur, jazz och mycket annat. Lennart utgav antologin "1288: Inbördeskrigets år på Gotland". Lennart medverkade också i skrifter om sitt kära Ljugarn och i utställningskataloger. En oavbruten kunskapstörst drev Lennart att ständigt fördjupa sig. Med åren skaffade han sig akademiska betyg i arkeologi, konsthistoria och etnologi.
År 1994 fick Lennart ett särskilt ansvarsfullt och tillika helt oavlönat arbetare, nämligen att bli sekreterare i Sällskapet DBW. Det är en både svår och inspirerande uppgift att hålla samman ett nätverk av över 700 kulturintresserade herrar, att få dem att arbeta mot samma mål, och att samtidigt lojalt tjäna Sällskapets för året ständigt nye ordförande och smidigt samarbeta med övriga ämbetsmän och DBW:s många utskott och kommittéer.
Lennart skötte sitt arbete som sekreterare i fyra år med fasthet, oväld och älskvärd pondus. Lennarts föredragningar ingav trygghet och var framgångsrika. Som enskild ledamot i DBW kom Lennart att ställa sig bakom bidragsframställningar från framför allt Östergarnslandet och dess angränsande områden. En hel gotlandsbygd vande sig vid att med förtroende vända sig till Lennart, när man önskade finansiellt stöd från DBW för lokala kulturyttringar. Lennart informerade sig noggrant i varje ärende och drev sedan dessa ärenden med konsekvens och framgång.
Lennart och mina öden i DBW kom att bli alltmer sammantvinnade. I de årsböcker, Minnesblad kallade, som jag i 18 år hade ansvaret att utge, delgav Lennart under den hemlighetsfulla signaturen 2411 sina funderingar och iakttagelser om ett antal av DBW:s årsutflykter. Det var läsunderhållning på hög nivå, ibland litet spjuveraktigt utformat men alltid skrivet med det goda hjärtats förståelse. I årsboken för 2003 tecknar Lennart bilden av sina sekreterarår. Det är en nöjsam läsning, rik på underfundiga detaljiakttagelser. Det känns bra att Lennarts utmätta tid räckte till för denna hans sista insats i Sällskapets och den gotländska kulturens tjänst. En god arbetare i vingården har lämnat oss.
Så jobbar vi med nyheter