Lilla Emmy
Det hade passerat många sidor när vi träffades. Du var så söt. Dina ögon stora och vackra. Du följde varje steg man tog och var nyfiken på allt. Du hade ett medsmittande skratt och var med på allt bus. Du såg till att vi inte missade att ge dig godis om vi försökte smussla med det, för dina öron hörde allt.
Att din kropp inte riktigt har varit som andras har egentligen inte haft någon betydelse. Du har "stuvats" in i bilar, vagnar, Södervärnshallen och allt som du har fått plats i, bara du har fått vara med. T.o.m. karusellen på Öland var inget hinder.
Ledsamheten har inte stor plats in din bok för du har nästan alltid varit glad. Dom mörka sidorna med smärta och operationer hoppar vi över. För även om dom fanns så har du varit så tapper och stark när vi stod bredvid och grät.
När mer än halva din bok var skriven kom din stora idol, lillebror. I början var det nog lite jobbigt när han låg i mammas famn.
Hur skall man kunna visa alla sina känslor av lycka, stolthet och lite avundsjuka när kroppen och talet inte kan visa det. Linus var ditt allt och lyckan var total när han låg tillsammans med dig i sängen eller bara stod bredvid dig så att du kunde få se på honom.
När så boken så småningom tar slut så är det som i alla sagor, slutet blir lyckligt.
Lyckan för dig att du äntligen har fått ro i din lilla kropp att du förhoppningsvis får ett mycket bättre liv där du är nu.
För oss som är kvar är tomheten så oändligt stor. Du har berört alla som du har träffat och ingen kommer någonsin att glömma dig. Värmen, skrattet och glädjen i dina ögon finns med oss hela livet.
Sov gott lilla hjärtat och tack för allt!
Så jobbar vi med nyheter