Meteorsvärmar och giganters möten
Oktober är här och nu börjar natthimlen mer och mer att anta sitt vinterutseende. Under största delen av månaden fortsätter vi med sommartid, men natten till den 25 oktober ställer vi klockorna tillbaka en timme och därmed är vi tillbaka i svensk normaltid igen.
Foto: Karin Malmhav / SvD / SCANPIX
Merkurius började bli synlig som "morgonstjärna" alldeles i slutet av september och kommer nu att vara synlig under förra delen av oktober. Den når högst upp på himlavalvet den 7 oktober, men lyser som klarast några dagar senare, eftersom en större del av dess solbelysta yta då kan observeras. Sedan avtar ljusstyrka och höjd på himlavalvet och mot slutet av månaden kan den inte längre observeras.
Venus hela dagen
Den ljusstarka Venus är även den synlig om morgnarna och är sedan uppe hela dagen ända fram till kvällningen. Om himlen är tillräckligt mörk kan man faktiskt se den på dagtid om man vet var man ska leta. Den hinner i alla fall ner under horisonten innan Solen går ner.
Den röda Mars går i början av månaden upp vid 22.40-tiden. Den blir tidigare för varje kväll och går upp vid 21-tiden i slutet av månaden.
Jupiter går upp någon timme före solnedgången och syns sedan till någon timme efter midnatt.
Dess månar genomgår inte mindre än elva förmörkelser under den kommande månaden. Som vanligt är det den innersta månen Io som förmörkas flest gånger - inte mindre än fem gånger. Den största månen Ganymedes förmörkas tre gånger, medan den istäckta Europa förmörkas två gånger och den yttersta månen Callisto en gång.
Saturnus hör också till de morgontidiga planeterna och går upp några timmar före soluppgången och hör tillsammans med Venus och Merkurius till deltagarna i det planetmöte jag beskriver längre ner.
Meteorsvärmar
Ingen av de mer kända kometerna beräknas runda de inre delarna av vårt solsystem under den kommande månaden.
Jordklotet passerar genom några meteorsvärmar, med början i de två som resterar från september: Delta-Auriginderna och Pisciderna. Till de "riktiga" oktobersvärmarna hör den mycket korta Oktober- (Delta-)Draconiderna, som i de flesta fall bara syns en enda natt, mellan 10 och 11 oktober. Dess ursprungskomet anses vara Giacobini-Zinner.
Mitt i månaden kommer Arietiderna, som är uppe på dagtid, men i samma veva dyker Orioniderna upp från mitten till slutet av oktober. Den har maximum den 21 och dess moderkomet är Komet Halley - den mest kända av alla kometer. Orioniderna ger oss också en påminnelse om att vintersjärnbilderna nu börjar dyka upp.
Den sista i "oktobergänget" är de utspridda S-Tauriderna, medan början 1 oktober och synlighet ända till slutet av november. Dess moderkomet är Komet Encke, med den kortaste omloppstiden kring Solen av alla kometer och detta kanske förklarar varför den är så utspridd.
Planeterna möts
Merkurius, Venus och Saturnus står varandra nära vid fyra tillfällen under oktober, men det gäller att vara morgontidig om man inte ska missa dem.
Första mötet inträffar redan den 2 oktober och då står Venus strax under stjärnbilden Lejonet och med Merkurius strax neråt vänster och Saturnus ännu längre ned denna riktning.
Den 7 kan vi se att Venus har flyttat lite längre ner och att Saturnus och Merkurius nu står mycket nära varandra.
Den 12 oktober har Saturnus flyttat sig så att den står mycket nära Venus, medan Merkurius tycks ha kommit lite på efterkälken.
Den 17 oktober kan vi se hur Saturnus fortsatt ännu längre uppåt och har Venus mellan sig och Merkurius och därmed är mötena slut.
Enligt somliga forskare kanske det var ett möte av denna typ som för omkring 2 000 år sedan gjorde att tre män gav sig iväg från nuvarande Irak på en hundratiomilafärd västerut genom öknarna...
Än i dag kan vi på himlavalvet se hur "De tre vise männen" i Orions bälte tycks vara på väg mot sitt fjärran mål.
Så jobbar vi med nyheter