Natt- himlen i maj
Nu är det dags för "blomstermånaden" maj att göra sitt intåg. I den gamla romerska kalendern var den årets tredje månad och dess namn kommer av att den var helgad åt den romerske överguden Jupiter med tillnamnet Maius (den store).
Förstavelsen ’maj-’ har dock inte alltid med månaden maj att göra utan kan också syfta på verbet ’maja’ (pryda, pynta), som i majstång.
Fullmåne
Det blir fullmåne den 9 och nymåne den 24 maj. Någon sol- eller månförmörkelse inträffar inte under den kommande månaden.
Månen är som längst borta från Jorden den 14 och som närmast den 26, således nära nymånen, vilket kan ha en viss effekt på tidvattenförhållandena vid världshavens kuster.
Det är ju vid springflod som tidvattenskillnaderna är som störst på grund av att Solen och Månen samverkar.
Merkurius kommer att fortsätta med att vara "morgonstjärna" någon vecka in i maj, medan Venus lyser som allra klarast om morgonen den 2 maj. Sedan minskar den i ljusstyrka och försvinnersnabbt ur sikte i och med att den är uppe på dagtid resten av månaden.
Mars är likaledes uppe på dagtid under maj och kan följaktligen inte observeras. Jupiter går däremot upp redan under småtimmarna och kan observeras under den korta tiden fram till gryningen.
Dess månar genomgår tre observerbara förmörkelser under den kommande månaden. Saturnus går upp under eftermiddagen och kan ses från solnedgången ända fram till gryningen.
Kometen Kopff
Komet Kopff rundar Solen under maj. Den upptäcktes på fotografisk väg den 23 augusti 1906 av den tyske astronomen August Kopff (1882-1960, bosatt i Heidelberg). 1942 och 1954 påverkades den av Jupiter, som påverkade dess omloppsbana så att den nu är 6,45 år.
Dess inre vändpunkt ligger lite utanför Marsbanan och den yttre utanför Jupiterbanan.
Vad beträffar "stjärnfall" fortsätter jordklotet att passera genom svärmen Eta Aqariderna fram till 20 maj, med maximum den 5.
Den har Komet Halley som moderkomet. När den försvinner börjar Tau-Herculiderna, som håller på ända fram till 14 juni, med maximum 3 juni.
Den sista svärmen i maj, Scorpio-Sagittarius-meteorerna, kan observeras från 25 maj till c:a 20 juni, med maximum c:a 14 juni. Moderkometerna till de två sistnämnda är ännu okända.
Även om nätterna efter hand blir kortare och ljusare finns det i alla fall fina möjligheter att observera stjärnorna.
Man talar om vår-, sommar, höst- och vinterstjärnbilder, men det finns en hel del som man kan se hela året.
Cirkumpolär
De kallas cirkumpolära, eftersom de tycks kretsa runt den punkt ovanför nordpolen där Polstjärnan ligger.
Det är jordaxelns lutning som gör detta möjligt. De mest iögonenfallande är Stora och Lilla Björn, Jakthundarna, Cassiopeia, Cepheus och Draken.
Den mest välkända konstellationen är Karlavagnen, som ingår i Stora Björn som ’svansen’. Det har diskuterats en del om vad ’Karla-’ står för - kanske namnet Karl - men vilken kung i så fall? (Den närbelägna Lilla Björn heter på fornisländska ’Kvinnovagnen’ och därmed är saken klar.)
Karlavagnen
Karlavagnens sju ljusstarkaste stjärnor är med ett undantag faktiskt ganska anonyma.
Undantaget är den mellersta stjärnan i ’tistelstången’, Mizar, en av de mest kända dubbelstjärnorna. Dess lilla följeslagare Alcor kan ses utan kikare om man har normal syn.
Den kretsar tyvärr inte runt Mizar, utan de ligger nästan i samma linje, med Mizar på ett avstånd av 78 ljusår och Alcor på ett avstånd av 81 ljusår. Alcor i sin tur är själv en "äkta" dubbelstjärna, vars namn betyder ’ryttaren’ på arabiska.
Det är dock inte alla kulturer som uppfattar Karlavagnen som en vagn. Engelsmännen tycker att den ser ut som en skopa eller en plog, medan fransmännen som ser praktiskt på tillvaron uppfattar den som en kastrull.
I andra kulturkretsar finns emellertid helt andra tolkningar.
Araberna tolkade Karlavagnen som en likvagn, följd av tre gråterskor ("Banat Nash-al-Kubra").
Den döde, som ligger i vagnen, har dräpts av Polstjärnan och nu måste denna begravningsprocession gå ett varv runt himlavalvet varje dygn året om.
Polstjärnan
Många kulturer har också uppfattat att himlavalvet tycks röra sig runt Polstjärnan och därför har den fått namn som Himmelsstöttan (samerna) och Spikstjärnan (tjuktjerna i nordöstra Sibirien).
Det är fascinerande att följa Karlavagnens rörelse under loppet av ett år. Just nu står den med ’tistelstången’ riktad ner mot vänster och denna lutning kommer att öka mer och mer under de kommande månaderna.
Så jobbar vi med nyheter