Natthimlen i april

Vad mörkt det blir om morgnarna när man byter till sommartid!
Var lugn, den 19 april har morgonljuset tagit igen vad det förlorade i slutet av mars. Och inte nog med detta - skymning och gryning har också blivit längre. Gryningen (och även skymningen) ökar nämligen från c:a 40 minuter i början av april till 50 minuter vid månadsskiftet april-maj. Och ökningen fortsätter till att bli lite mer än det dubbla vid midsommar.
Under Linnéårets efterdyningar kan vi också konstatera att det i år har stämt ganska bra med vad den gode Linné skrev om den gotländska vintern. Han skrev nämligen i sin reseberättelse: "Vintrarne sades ej komma med kölden den tiden kölden sätter an i Sverige, utan kontinuerar en kulen och våt höst in mot vårtiden, då vintern besynnerligen sätter an". Den påsk vi upplevt i år kommer kanske att gå till hävderna som "den vita påsken 2008".
När det gäller det astronomiska blir det fullmåne den 20 april - dock en inte alltför praktfull fullmåne, eftersom den tre dygn senare är i sitt yttersta läge i sin bana runt Jorden. Inga sol- eller månförmörkelser inträffar under april och vi får vänta på sådana fenomen ända till eftersommaren.

Merkurius är i aprils början och några veckor framöver på andra sidan Solen och börjar synas som "morgonstjärna" under de allra sista dagarna i månaden. Venus befinner sig också bortom Solen, men det dröjer ännu längre innan den kommer fram på nytt, ända till senhösten.
Mars syns bra än så länge. Den går upp redan på förmiddagen och syns sedan från skymningen under hela natten fram till c:a en och en halv timme före soluppgången i början av månaden, men blir tidigare för varje natt. Jupiter går som tidigare upp under småtimmarna och är sedan synlig en kort stund före soluppgången. Den innersta månen Io genomgår en observerbar förmörkelserunder den 22. Saturnus går upp under eftermiddagen och är synlig från kvällningen och fram till gryningen
Ingen av de mer kända kometerna beräknas runda de inre delarna av vårt solsystem under den kommande månaden. Jorden passerar däremot som vanligt genom några skurar med "stjärnfall".
Det hela börjar med de utspridda Virginiderna, som hade maximum den 3 april, ganska nära nymånetiden. Sigma-Leoniderna är synliga under hela april, men har lite otur på grund av att deras maximum (17 april) ligger nära fullmånen.
De två korta svärmarna April-Lyriderna och Pi-Puppiderna syns under senare delen av månaden, med maxima 21-22 april respektive 24-25 april. Man känner till bådas moderkometer: Thatcher resp. Grigg Skjellerup. Ungefär samtidigt dyker Eta-Aqariderna upp, men de har inte maximum förrän i början av maj. Komet Halley anses vara förknippad med dem.

Vissa stjärnbilder ses enbart under bestämda årstider, medan ett litet fåtal kan observeras under hela året. De ligger nära Polstjärnan och tycks röra sig runt denna och sägs därför vara cirkumpolära stjärnbilder och står alltid ovanför horisonten, oavsett tid på året och dygnet. Exempel är Cassiopeia, Cepheus, Draken samt Stora och Lilla Björn.
Björnvaktaren med den klara Arcturus ligger lite utanför denna gräns. Arcturus syns inte under vintern, men börjar dyka upp snett till vänster nedanför Karlavagnen under vårkvällarna och vidare synas under hela sommaren för att sedan försvinna ner under horisonten på höstkanten.
Den mest kända av de cirkumpolära stjärnbilderna är Karlavagnen, som brukar vara den första stjärnbild man lär sig att känna igen. Lite senare brukar man lära man att den ingår som en del av Stora Björnen, närmare bestämt bakpartiet med den lilla svansen. Den har många olika namn i olika länder. I England kallas den för "The great dipper" (Stora skopan), medan fransmännen uppfattar den som en kastrull. Karlavagnen sägs ibland vara uppkallad efter den frankiske kungen Karl den Store, men det finns även andra tolkningar, t.ex. att den skulle vara "Manfolksvagnen", medan Lilla Björn då skulle vara "Kvinnfolksvagnen".