Natthimlen i februari
I och med februari kommer ljuset mer påtagligt tillbaka. Vad vi kan se fram mot på himlavalvet är att det förhoppningsvis äntligen blir klara nätter med mängder av gnistrande stjärnor, bl.a. Sirius, som glittrar långt nere mot horisonten till vänster om Orion.
Det blir nymåne den 7 och fullmåne den 21 februari. I samband med nymånen inträffar årets första solförmörkelse, men eftersom Månen inte står i allra bästa läge kommer den inte att täcka hela solskivan utan förmörkelsen blir ringformig. Vill man ändå uppleva det hela kan det vara lämpligt att följa med på någon av de många turistkryssningarna till Antarktis. Lite sämre observationsförhållanden får de som tar en tripp till Nya Zeeland, sydöstra delarna av Australien eller till öarna i angränsande delar av Stilla havet.
Motsvarande månförmörkelse inträffar vid fullmånen den 21 februari och är fullt synlig hos oss. Den börjar kl. 02.43 och håller på till 06.39 och är total mellan 04.00 och 04.56, med maximum kl. 04.26.
Venus synlig på morgonen
Merkurius gick framför Solen ungefär vid månadsskiftet och är sedan osynlig under flera månader framöver. Venus är däremot synlig som "morgonstjärna" under de två första februariveckorna, men försvinner sedan in bakom Solen och är sedan osynlig till långt fram på höstkanten.
Mars går upp under förmiddagarna och syns sedan om kvällar och natt nästan ända fram till soluppgången. Jupiter, som varit osynlig sedan mitten av november, börjar nu dyka upp på nytt. Den har ett möte med Venus i stjärnbilden Skytten den 1 februari. De båda kommer då att stå mycket nära varandra, med den ljusstarkare Venus överst.
Av Jupiters fyra stora månar genomgår den innersta månen Io en enda förmörkelse under den kommande månaden. Saturnus är synlig under hela månaden och går upp under den tidiga kvällen och syns hela natten. Den befinner sig just nu vid nederkanten av stjärnbilden Lejonet, med "framtassen" Regulus som nära granne.
Av de mer kända kometerna rundar Komet Wirtanen Solen under februari. Den upptäcktes så sent som 1947 och har en omloppstid av 5,44 år, med sin inre vändpunkt strax utanför jordbanan och den yttre innanför Jupiters bana.
Vad beträffar "stjärnfall" hör februari inte till de mer givande månaderna. Jorden passerar genom den korta svärmen Alfa-Auriginiderna mellan den 6 och 9, med maximum 7-8 februari. Vidare kan nämnas den betydligt mer utbredda Delta Leoniderna från 15 februari till 10 mars, med maximum den 25 februari. Inga moderkometer till dessa två svärmar är säkert kända.
Sirius fascinerar
Ett av de mest fascinerade objekten på vinternatthimlen är Sirius i Stora Hunden. Den syns endast under ett par höst- och vintermånader och då ganska lågt nere vid horisonten. Sirius är den ljusstarkaste stjärnan på himlavalvet och gnistrar som en ädelsten. Den ligger på ett avstånd av c:a 9 ljusår och är 22 gånger ljusstarkare än Solen. Färgen är vit, vilket innebär att den har en yttemperatur av c:a 10 000 grader, jämfört med Solens c:a 6 000. Den kanske har ändrat färg, eftersom den enligt gamla uppgifter var röd som Antares eller Aldebaran. En enda av de antika källorna uppger den som blå, men denna källa har visat sig otillförlitlig i alla andra avseenden. Sirius tycks ha ändrat färg till den nuvarande vita någon gång omkring 200 f.Kr.
Dvärgstjärna
Runt Sirius kretsar en vit dvärgstjärna, Sirius B, som är en rest efter en "död" sol och har ungefär samma storlek som vårt eget jordklot. Den har en omloppstid av 50 år och banan ligger på ett avstånd som motsvarar sträckan från Solen till Uranus i vårt eget solsystem. Den kan tyvärr inte ses utan bra teleskop, eftersom den är så ljussvag, c:a 0,005 % av Solens ljusstyrka.
Så jobbar vi med nyheter