Natthimlen i november
I Bondepraktikan kallas november för "vintermånaden" - lite förvånande, men denna skrift skrevs till stor del under den så kallade Lilla istiden och dessutom i det inre av Mellaneuropa. Där är det ju inlandsklimat med stora skillnader mellan årstiderna, varför vinterkylan kan komma tidigt.
Merkurius, som varit synlig i slutet av oktober fortsatte med detta åtminstone en vecka in i november som "morgonstjärna", men avtog i ljusstyrka och försvann sedan ur sikte när den kom för nära solen.
Venus kommer
Venus har vi verkligen saknat under större delen av 2008, men nu kommer den tillbaka och syns mot kvällshimlen redan i förra halvan av månaden. Ljusstyrkan ökar också efter hand för att fortsätta även i nästa månad. Mars däremot fortsätter med att vara osynlig och vi kommer inte se mer av den under resten av året.
Jupiter går upp under eftermiddagen och syns bäst under de tidiga kvällstimmarna. Den går ner allt tidigare för var kväll, men allt tidigare solnedgång gör också att den fortfarande är synlig ganska länge om kvällarna. Dess månar genomgår sex observerbara förmörkelser under månaden.
Saturnus fortsätter med att gå upp mitt i natten och synas fram till gryningen.
Komet Finlay beräknas runda de inre delarna av vårt solsystem under den kommande månaden. Den upptäcktes 1886 och har en omloppstid på 6,75 år, med inre vändpunkt en bit utanför jordbanan och den yttre strax utanför Jupiterbanan.
Bland skurarna med "stjärnfall" i november kan nämnas N-Tauriderna 20 oktober till 25 november, med maximum omkring 12 november.
En av månadens största svärmar, Leoniderna, är synlig mellan 14 och 21 november och har sitt maximum tidigt om morgonen den 19. Leonidsvärmen består av avstött materia från Komet Tempel-Tuttle, som har en omloppstid av ungefär 33 år. I år ska vi dock inte vänta oss något i stil med fyrverkeriet när jordklotet i slutet av 1990-talet passerade genom den tätaste delen av denna svärm.
Andromediderna
En annan av novembersvärmarna är den utdragna Andromediderna från 15 november till 6 december. Den består av resterna av den splittrade kometen Biela och är just nu mycket gles och följaktligen inte heller särskilt praktfull.
Med hjälp av en datorsimulering har man dock räknat ut att svärmen kommer att förtätas på nytt och att den år 2120 troligen kommer att erbjuda våra efterlevande ett mycket spektakulärt himmelsfyrverkeri, kanske även med nedslag av lite större meteoriter, i allra värsta fall något liknande Shoemaker-Levy 9, vars rester slog ner på Jupiter i juli 1994.
När Jorden inte passerar genom någon svärm kan vi observera fem-tio meteorer i timman och totalt har man beräknat att Jorden tar emot minst 100 miljoner någorlunda ljusstarka meteorer varje dygn. De allra flesta förgasas ovanför en höjd av cirka 80 kilometer och endast litet fåtal av dem når markytan i form av meteoriter. Hastigheten kan uppgå till 75 km/sek när de går in i jordatmosfären.
Hur varna?
Då och då händer det att större bumlingar slår ner på jordytan och man diskuterar just nu hur man ska kunna utfärda varningar i så god tid som möjligt före nedslagen och helst också kunna räkna ut var himlakropparna kommer att slå ner.
En enda gång har man upptäckt och fotograferat en sådan - asteroiden 2008 TC3, som den 7 oktober klockan 04.46 exploderade över norra Sudan i Afrika. Den beräknas ha haft en diameter på några meter och upptäcktes och fotograferades mindre än ett dygn före explosionen - en mycket kort tid för en förvarning.
På ort och ställe kan den ha upplevts som en eldkula med en ljusstyrka motsvarande fullmånens och den beräknades ha haft en sprängkraft motsvarande en mindre kärnvapenbomb.
Så jobbar vi med nyheter