Natthimlen i september
Det blir fullmåne den 15 och nymåne den 29 september. Någon förmörkelse inträffar inte under den kommande månaden utan vi får tills vidare vara nöjda med vad som hände i augusti. Månen är f.ö. längst bort från oss den 7 och som närmast den 20. Håll även ett öga på Månen vid fyratiden och framåt på morgonen den 20 september, då den passerar förbi och förmörkar stjärnhopen Plejaderna.
Merkurius är inte synlig under den kommande månaden. Den är på väg mot hitsidan av Solen och beräknas att bli synlig under oktober. Venus står så lågt nere vid horisonten under september att det ska till en god portion tur för att kunna se den om kvällarna. Mars har nyligen gått in bakom Solen och håller sig där mycket länge.
Jupiter står ganska lågt på himlavalvet och går nu upp under förmiddagen och blir sedan synlig efter solnedgången. Den syns dock inte länge, eftersom den går ner redan vid midnatt. Dessutom blir den allt "snålare" med sina framträdanden, med följd att den vid nästa månadsskifte går ner redan vid 22-tiden. Dess månar genomgår fem observerbara förmörkelser under den kommande månaden. Tre av dem inträffar med Io och en vardera med Europa och Ganymedes.
Saturnus dyker upp på nytt i mitten av september efter att ha varit osynlig sedan början av juli. Glädjen blir dock kort eftersom den går upp vid sextiden om morgnarna och inte blir synlig förrän efter solnedgången och då bara en kort stund. Uranus är som allra närmast oss den 13 september. Den står just nu mellan "femhörningen" i stjärnbilden Fiskarna och "skopan" i Vattumannen. Passa på i början av månaden innan Månen blir alltför ljusstark. Med blotta ögat kan man uppfatta Uranus som en liten ljusprick, men i en kikare ser den ut som en grönaktig skiva med fast sken. Den tindrar således inte som stjärnorna. Ingen av de mer kända kometerna beräknas runda de inre delarna av vårt solsystem under den kommande månaden och när det gäller "stjärnfall" är det ganska tunnsått. Den 5-10 är det dags för den korta svärmen Delta-Auriginiderna, med maximum den 8. Den andra svärmen är Pisciderna, som börjar dyka upp den 15 september för att försvinna en månad senare. Den har sitt maximum den 20 september. Moderkometerna till dessa svärmar är okända.
Bland stjärnbilderna dominerar "Sommartriangeln" fortfarande natthimlen. Uppe till höger ser vi den blåvita Vega i Lyran. Spetsen nertill utgörs av Altair i Örnen. Den vänstra övre spetsen utgörs av Deneb i Svanen (Cygnus), som har sin långa "hals" riktad neråt mot höger. Ett annat namn på Svanen är "Norra Korset" och den är faktiskt betydligt mer korslik är det berömda Södra Korset som dock inte syns från våra breddgrader.
Stjärnbilden Svanen är dock inte vilken svan som helst utan den förklädnad som grekiske guden Zeus använde sig när han besökte och förförde spartanernas drottningen Leda. Deneb är dess ljusaste stjärna bland de c:a 150 som syns utan kikare. Den är en superjätte som ligger på ett avstånd av 3 230 ljusår, är 500 000 gånger ljusstarkare än Solen samt på trettonde plats i fråga om skenbar ljusstyrka på vår stjärnhimmel.
En annan av de ljusstarkaste är Albireo, som är Svanens "öga". Den är egentligen en dubbelstjärna, som består av en ljusstarkare gul och en blekare blåaktig komponent och av många astronomer anses vara himlavalvets vackraste exempel på dubbelstjärna. Den befinner sig på ett avstånd av 380 ljusår och om man har ett teleskop brukar man lätt kunna urskilja de två komponenterna. Det finns i Svanen ännu fler stjärnor, som består av två eller fler komponenter, liksom även stjärnor som varierar i ljusstyrka, men också stjärnhopar, nebulosor, svarta hål och mycket annat.
Tord Porsne
Så jobbar vi med nyheter