Se Uranus i opposition
Det blir nymåne den 11 september och fullmåne den 26 och utmed tidvattenskusterna längs världshaven kan man räkna springflod med stora tidvattensskillnader, eftersom Solen och Månen då samverkar med varandra. Även den fasta jordskorpan påverkas av dessa krafter och det kanske utlöses ett jordskalv någonstans.Merkurius ser vi ingenting av i september, men Venus framträder som "morgonstjärna" redan i början av månaden. Den lyser som allra mest den 24, då 27 % av ytan är belyst och den är under lång tid framöver näst efter sol och måne det klarast lysande objektet på himlavalvet. Den behåller sedan nästan hela denna ljusstyrka under resten av året. Mars går i början av månaden upp vid 22-tiden och blir tidigare för varje natt och går vid månadsskiftet upp lite efter kl. 21. Den är sedan uppe hela natten.Jupiter går som förut upp på eftermiddagen och syns under de tidiga kvällstimmarna, med nedgång vid 22-tiden i början av månaden och lite efter kl. 20 i slutet av månaden. September bjuder bara på en enda månförmörkelse, nämligen den istäckta månen Europa den 21 kl. 19.30, då Jupiter står ganska nära horisonten. Saturnus fortsätter med att gå upp under de tidiga morgontimmarna, från strax före femtiden i början av månaden, med blir allt tidigare för varje morgon.Sök med kikare
September är den bästa månaden för att se Uranus. Den 9 september står den i opposition och har runt denna tidpunkt en ljusstyrka på 5,7, vilket gör att de som har normalsyn bör kunna se den utan kikare, särskilt som månen ännu inte är uppe vid bästa observationstid. Leta i eller vid Vattumannens stjärnbild efter en liten grönaktig punkt som inte tindrar (med kikare ser den ut som en skiva). Uranus är det mest avlägsna objekt i vårt solsystem vi kan se med blotta ögat och ligger så långt bort att ljuset tar nästan 2,5 timmar för att nå fram till oss, mot c:a åtta minuter från Solen.Ingen av de mer kända kometerna beräknas runda de inre delarna av vårt solsystem under den kommande månaden. Det är också ont om meteorskurar i september, det blir lite fler "stjärnfall" än normalt runt 8 och 20 september, när jordklotet passerar genom svärmarna Delta-Aurigiderna resp. Pisciderna. Den senare svärmen tycks stråla ut från stjärnbilden Fiskarna (Pisces), som hör till zodiaken och som just nu står i ett bra läge för observationer.Den vinklade Fiskarna är en ganska okänd stjärnbild, trots sin storlek och utbredning. Enligt mytologin syftar den på de två fiskar som gudinnan Venus och hennes son Cupido förvandlade sig till när de jagades av det hiskliga monstret Typhon. Stjärnbilden symboliserar två smala fiskar, som vid stjärtarna är hopbundna till ett knippe. Fiskarna innehåller inte mindre än 75 stjärnor som kan ses utan hjälpmedel, men av dessa är det bara tre som når upp till en ljusstyrka av 4.Den ena fisken börjar med sitt huvud nedanför den mellersta stjärnan i Andromeda och går i en båge ner mot vänster till en den ganska ljusstarka gula dubbelstjärnan Alrischa. Här är de två fiskarna fastbundna vid varandra. Den andra fisken sträcker sig härifrån åt höger och slutar med en rundad figur nedanför den stora kvadraten i Pegasus. Med lite fantasi kan man tolka denna lilla figur som en bred mun på en djuphavsfisk. Utanför fiskens "mun" finner vi den blåvita Furalsamakah.Gula jätten
Den ljusstarkaste stjärnan i Fiskarna är den gula jätten Eta Piscium som är belägen ungefär vid mitten av den vänstra fisken. Spiralgalaxen M74 ligger nära Eta. I en av de andra galaxerna i Fiskarna fann man 1994 för första gången vattenmolekyler i en annan galax än Vintergatan. Ett speciellt objekt i Fiskarna är den mycket ljussvaga van Maanens stjärna, som är mindre än Jorden, men har en massa som ändå är hälften av Solens.
Så jobbar vi med nyheter