Skåda natthimlen i juni
Sommarsolståndet inträffar den 21 juni kl. 14.26. Det blir fullmåne den 11 juni och tillhörande nymåne inträffar den 25 juni. Det blir ingen sol- eller månförmörkelse under den kommande månaden.
Merkurius med lite tur
Merkurius syns med lite tur som aftonstjärna alldeles i början av juni och sedan ser vi den inte förrän i början av augusti. Venus håller sig undan, men dyker upp på nytt i början av juli.
Mars är synlig under större delen av juni, men blir osynlig under sista veckan. Den går upp under morgonen och syns sedan från solnedgången fram till runt midnatt, då den går ner. Den blir dock tidigare för varje natt.
Jupiter är synlig under hela juni. Den går upp under eftermiddagen och är sedan uppe till tretiden i början av månaden, men även den blir tidigare för varje natt och vid månadsskiftet juni/juli går den ner redan vid 23-tiden. Dess månar genomgår fem förmörkelser under den kommande månaden - alla utom en "drabbar" Io och den återstående den nästan planetstora Ganymedes.
Saturnus är liksom Mars synlig ända fram till sista veckan av juni. Den går upp under morgonen och är sedan upp till ett-tiden i början av månaden och vid midnatt mot månadsskiftet.
Inte bra för asteroider
Uranus och Neptunus börjar nu närma sig de lägen när de syns som bäst, men innan dess börjar kvällarna blir mörkare. Juni är ingen bra månad för att leta upp asteroider, men för ordningens skull kan jag nämna att Pallas når sin allra största ljusstyrka i mitten av månaden.
När det gäller kometer och meteorer blir det ovanligt livligt på junihimlen. Inte mindre än tre kometer rundar de inre delarna av solsystemet och med lite tur kanske vi kan upptäcka mer än ett halvdussin meteorskurar nattetid och två på dagtid, en i början av juni och en i slutet, men dem kommer vi inte att kunna observera.
Den med kortast omloppstid är Honda-Mrkos-Pajdusáková som tar 5,25 år på sig för ett varv runt Solen. Dem korsar jordbanan och har sin inre vändpunkt mellan Merkurius- och Venusbanorna och den yttre vändpunkten ungefär mitt i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter.
Den upptäckte så sent som 1948. Tuttle-Giacobini-Kresák har en omloppstid på 5,43 år och den inre vändpunkten strax utanför jordbanan och den yttre i asteriodbältet men lite längre in än den förra. Den har varit känd sedan 1858. Komet Clark, slutligen har en omloppstid på 5,52 år, med den inre vändpunkten på 1,56 jordavstånd från Solen, således nästan vid Marsbanan och den yttre vänder lite närmare Solen än de förra. Den upptäcktes 1973.
Jorden passerar i juni genom inte mindre än nio meteorskurar, varav två på dagtid, nämligen Tau-Herculiderna i början av månaden och Beta-Tauriderna mot slutet av juni (den senare har Komet Encke som moderkomet).
Håll utkik efter Skytten
De övriga är i tur och ordning (med viss överlappning) Scorpio-Sagittarius-meteorerna, Libriderna, Juni-Lyriderna, Ophiuciderna, Corviderna samt Juni-Draconiderna. Den sistnämnda är de enda med känd moderkomet, nämligen Pons-Winneke, som återkommer om c:a två år.
Bland stjärnorna kan det löna sig att hålla utkik efter den något tekanneliknande Skytten (Sagittarius), som är den sydligaste stjärnbilden i Zodiaken, men den ligger så sydligt att vi från våra breddgrader bara kan se en del av de nordligaste stjärnorna
Den har 14 någorlunda ljusstarka stjärnor samt ytterligare 115 som är synliga med blotta ögat. Skytten är f.ö. en av de mest intressanta stjärnbilderna med mängder av olika objekt som stjärnor, hopar, nebulosor och galaxer, samt inte minst centrum av Vintergatan, även om det riktiga centrum är dolt av gasmassor och stjärnor.
Så jobbar vi med nyheter