Stjärnfall och superjättar syns på natthimlen i maj
I och med vi kommer in i maj blir ju nätterna påtagligt kortare, men i gengäld kan man se en del stjärnbilder och stjärnor som inte är synliga under resten av året.
This image provided by NASA Tuesday Oct. 9, 2007 shows a montage of New Horizons images of Jupiter and its volcanic moon Io, taken during the spacecrafts Jupiter flyby in early 2007. New Horizons passed Jupiter on Feb. 28, 2007 riding the planets gravity to boost its speed and shave three years off its trip to Pluto. It was the eighth spacecraft to visit Jupiter but a combination of trajectory, timing and technology allowed it to explore details no probe had seen before, such as lightning near the planets poles, the life cycle of fresh ammonia clouds, boulder-size clumps speeding through the planets faint rings, the structure inside volcanic eruptions on its moon Io, and the path of charged particles traversing the previously unexplored length of the planets long magnetic tail. The prominent bluish-white oval is the Great Red Spot. The Io image is an approximately true-color composite taken by the panchromatic Long-Range Reconnaissance Imager. New Horizons is the first mission in NASAs New Frontiers Program
Foto:
Merkurius syns nu som "aftonstjärna" under större delen av månaden. Den står som längst bort från Solen den 14, men är som klarast den 9. Den 6 maj har man hjälp av månskäran när man letar efter Merkurius.
Den står då en bit nedanför och åt vänster om månskäran. Venus är fortfarande bakom Solen och det dröjer ännu flera månader innan vi får se den på nytt.
Mars
Mars går upp redan om morgnarna och syns sedan när det blivit tillräckligt mörkt om kvällarna. Detta håller på ända fram till tretiden i början av månaden, men den blir dock allt tidigare och i slutet av maj går den ner redan vid halvtvåtiden.
Den fortsätter den vandring jag beskrev i februari och har nu hunnit fram till Tvillingarna.
I början av månaden står den i jämnhöjd med de ljusstarka stjärnorna Pollux och Castor och det hela ser ut nästan som Orions bälte, med den rödaktiga Mars längst till vänster. Sedan gör den en blixtvisit i Kräftan för att förflytta sig mot Lejonet, där den snart kommer att stå nära Saturnus.
Jupiter
Jupiter går i början av månaden upp vid halvtretiden, men blir allt tidigare för varje natt för att i slutet av månaden gå upp en halvtimme efter midnatt.
Dess fyra största månar genomgår åtta observerbara förmörkelser under den kommande månaden - tre med Io, två med Europa, två med Ganymedes samt en med Callisto. Saturnus fortsätter med att gå upp på mitt på dagen och syns från kvällningen fram till fyratiden i början av månaden och tvåtiden i slutet.
Stjärnfall
Ingen av de mer kända kometerna beräknas runda de inre delarna av vårt solsystem under den kommande månaden. Däremot kan vi uppleva tre svärmar med "stjärnfall.
Eta-Aquariderna är synliga mellan 24 april fram till 20 maj och har sitt maximum omkring den 5 maj. Dess moderkomet är den mest kända av alla kometer, Komet Halley. Tau-Herculiderna avlöser den, från den 19 maj till 14 juni, med maximum den 3 juni. Scorpio-Sagittarius-meteorerna dyker upp i slutet av månaden, omkring den 25 och fortsätter även långt in i juni, då den också har sitt maximum.
Upp med månen
En av de sydliga stjärnbilder som vi bara kan se under den ljusare tiden är Skorpionen. Den har enligt den antika mytologin fått sitt namn av att den dödade jägaren Orion med ett stick och att de båda sedan förvandlades till stjärnbilder på var sin sida av himlavalvet.
Skorpionen klättrar aldrig högt upp på himlavalvet, men är lätt känna igen, eftersom den är en av de få stjärnbilder med ett utseende som någorlunda motsvarar namnet. Den står som vanligt lågt nere i söder.
I år är den lätt att hitta den 21 maj eftersom Månen går upp just där. Den är också lätt att känna igen på grund av den röda jättestjärnan Antares ("Mars' rival"), som är skorpionens "hjärta".
Antares är en röd jätte som har en diameter som är fyra hundra gånger Solens och har även en mindre följeslagare som är svår att se. Den befinner sig på ett avstånd av 600 ljusår från oss och är Smålands landskapsstjärna.
Superjätte
Antares är vidare en av de största stjärnor man känner till. Om den hade varit centrum i vårt eget solsystem skulle de ha haft alla de inre planeterna (Merkurius, Venus, Jorden och Mars) inuti sig.
Den är m.a.o. en superjättestjärna och har antagligen inte särskilt lång tid på sig innan den exploderar och blir en supernova med en enorm, men kortvarig lyskraft - kanske med hela Vintergatans ljusstyrka under en kort men intensiv period. Hur strålningen påverkar oss och vår värld kan vi än så länge bara spekulera om - kanske många datorsystem slås ut.
Bland Skorpionens övriga 17 ljusstarka stjärnor kan nämnas bl.a. den blåvita Dschubba (Delta) som finns i "huvudet". Graffias (Beta) ligger lite norr om Dschubba och är en blåvit dubbelstjärna, medan Nu Scorpii är en blåvit kvadrupelstjärna nära Graffias. Zeta Scorpii består av två ljusstarka komponenter, som kan ses utan kikare. Den blåvita Shaula (Lambda) bildar spetsen av skorpionens gadd.
Så jobbar vi med nyheter