Till minne av Astrid Hansson, Romakloster
I nyårstid som är i mörkrets stund.
Tända ljus och ett tyst förbund.
Mellan nära och kära
som från oss gått.
Tankar kommer
i stort och smått.
Bomma och krans läggs
varligt på var grav.
När vi går från varann så
tungt det känns.
Med stöd från vänlig tanke
och hand. Det värmer
och lyser som ett
vackert ljus.
Se, det strålar och hörs?
Som havets brus?
O Ändligt?
Så jobbar vi med nyheter