Till minne av Bert "Silte-Berra" Jonsson

Häromdagen satt jag som jag ibland gör på en av bänkarna i gallerian och på något sätt så kändes det väldigt tomt, det var någon som saknades. Han kom inte längre där i gallerian eller satt på någon bänk utanför. Där brukade jag träffa honom, känd under namnet Silte-Berra. Vi har varit vänner sen långt tillbaka. Jag träffade Berra på Ria-center och har sedan följt honom genom åren.
Berra och jag har haft många förtroendefulla samtal och nu satt vi ofta på bänken i gallerian och samtalade om det mesta. Jag har många fina minnen av Berra. Han var också en stolt pappa. En gång när jag satt i gallerian, det var en av Berras födelsedagar, kom det några tjejer fram till honom och den ena, som var hans dotter, tog fram ett halsband med ett kors och hängde om hans hals. Jag tyckte att det var så enormt fint så jag kunde inte hålla tårarna borta . Berra var pappa och oavsett hur han levde sitt liv så fanns det de som älskade honom. Därför att det var deras pappa och ingenting annat.
Nu är han borta och en tomhet upplever jag, och säkert fler, när jag går igenom gallerian och vandrar omkring på öster. Livet för Berra var inte alltid så lätt. Det är så för oss människor att vi drabbas olika i livet och det blir inte alltid vad vi tänkt.
Bland gänget på öster har jag haft och har mycket goda vänner, jag har aldrig sett ner på dem utan tvärtom är de också mina medmänniskor som har lika stort människovärde som oss andra och har rätt att bli bemötta med respekt.
Nu är ytterliggare en i gänget borta och jag kommer ihåg alla de gånger han var med och sjöng i den välkända sången: "Han har öppnat pärleporten så att jag får komma in". Idag är jag helt övertygad om att Silte-Berra har kommit in genom den porten som han trodde fanns . Nu är han en av dem som finns någon annanstans där all sjukdom och lidande är borta.
Nu får vi lyfta fram alla vackra minnen vi har av Silte-Berra när vi vandrar vidare här i livet och minnas honom med tacksamhet och glädje .
Din vän sen många år.