Till minne av Erik Olsson

Det finns många som, bättre än jag, kan vittna om att Erik Olsson var den gutniska kulturens och därmed den gutniska befolkningens bäste vän. Genom sina målningar, alla berättelser och många rakryggade handlingar har han lämnat ett rikt arv till oss alla som älskar Gotland.
Jag vill gärna tillfoga några personliga upplevelser och tankar till hans minne.
Det kan vara svårt att vara en sann patriot och samtidigt behålla sin opartiskhet när man bedömer främlingar. Sedan vi flyttade till Gotland 1980 har vår familj ändå träffat på ett glädjande stort antal sådana människor. En av de allra mest generösa i den vägen var Erik. Mycket tidigt fick vi kontakt och värmdes av hans välvilja, som räckte till alla medlemmar i familjen.
Erik Olsson har många gånger fått mig att känna mig som en "med-gute," om än jag givetvis måste särbehandlas en del för att kunna hänga med i de språkliga och historiska svängarna. Många underbara telefonsamtal kommer jag alltid att minnas. Samtal som borde ha kunnat klaras av på någon minut, men som lyckligtvis drog ut till minst halvtimmar då jag fullkomligt grät av skratt. Mannen slutade ju aldrig att berätta sina oräkneliga "pasjasar"- den ena osannare än den andra för det mesta.
För elva år sedan fick jag vid en utvärdering av årets Medeltidsvecka tillfälle att framföra Erik Olssons åsikter, att det vore mindre anstötligt om man byggde åtminstone en del av veckans program på minnet av inbördeskriget 1288 eller rent av slaget 1313 då kung Birger tillfångatogs vid Röcklingebacke. Att göra spektakel av slakten utanför ringmuren var inget som lockade den gutniska landsbefolkningen att delta. Jag hoppas att Erik hann glädja sig åt att hans idéer äntligen förverkligades i år.
Märkligt nog har jag genom åren mött flera gotlänningar som missat Erik Olssons storhet. De har kunnat säga saker, liksom urskuldande, som att Erik väl inte är någon större konstnär. Det gjorde mig alltid bedrövad att höra sådant. Hur kunde någon så totalt missförstå vad denne folkbildare under en stor del av sitt liv har givit kommande generationer. Erik hade så ofantligt många bilder av Gotlands kulturella och politiska historia att måla och skänka till snart sagt alla bygdegårdar och andra lämpliga mottagare. För många av dessa tavlor använde han en vägvinnande stil som kunde klara en sådan enorm produktion. I mina ögon utgör de delar av ett stort mästerverk.
Mitt sista samarbete med Erik Olsson gällde en guide för turister. Det var Pigge Werkelin som inför sommaren 2004 beställt den för att dela ut till boende på Björkhaga Camping. Med liv och lust gick Erik in för uppgiften att berätta om allt spännande som hänt utmed den kuststräcka där han själv vuxit upp och ställde välvilligt bilder till förfogande som illustrationer. Jag kommer att bevara det ljusa minnet av denne evige buspojke, som inte ens då som 85-åring hade trappat ner något nämnvärt på vare sig historieberättandet eller durspelandet.
Kanske kan Erik i sin himmel läsa det här, fast jag nog tror att jag lyckligtvis fick det mesta sagt redan under hans livstid. Han hade nog inte tänkt sig att hamna i himlen, men efter allt fint han gjort i våra kyrkor och för sina medmänniskor så har han säkert kvalificerat sig att komma dit. Och så måste väl änglarna få chans att ha riktigt roligt ibland!