Till minne av Hansa och Estonia

Två stora och tragiska fartygskatastrofer på Östersjön med 50-års mellanrum. Jag var 16 år då Hansa torpederades, så jag minns som igår utsändningarna på radion hela den dagen och senare dagar i tidningarna .Det hade ju omkommit 84 personer, endast två överlevde. ? Ingen släkting eller bekant till mig var med på den båten, men man kände stort medlidande med de stackars människorna som så oväntat och tragiskt mist sina anhöriga. Idag är det 10 år och 2 månader sedan Estoniakatastrofen ? bland dem som då miste sina nära och kära var även vi. Min man och jag miste vår äldste son Clas Göran. Hans 13-åriga dotter och 9-årige son blev faderlösa. Hans sambo miste sin fästman. Och hans bror blev utan något syskon. ? Ett talesätt är att tiden läker alla sår. Men i vårt all stämmer det inte, för det känns fortfarande lika svårt. Kanske delvis beroende på att det inte gick att få ta farväl och att få jordfästning i en grav på kyrkogården. Minnesstenen vid familjegraven har ej varit till någon större tröst.
Sylvia Larsson, Visby