Till minne av Ingvar Sjöblom
Ingvar var en person som det inte finns många av i dag då de flesta tänker bara på sig själva. Han tänkte minst på sig själv, men desto mer på andra. Hans omtanke om andra var obegränsad liksom hans hjälpsamhet. Han ställde upp på allt.
Stenkyrka hembygdsförening och hembygdsmuseum vigde han sitt liv åt. Vår livslånga vänskap började redan före skolåldern, Ingvar blev min idol. Vi träffades vid Kvie, som var hans mammas barndomshem och där min pappa arbetat i 36 år. Sen gick vi båda i söndagsskola, kom med i ungdomslogen av IOGT, senare kom vi med i SLU och ännu senare i studiecirklar där vi pluggade i över 30 år. Vi följdes alltid åt och för varje år som gick blev vi bättre och bättre vänner. Trots att jag lämnade Stenkyrka och flyttade från socken till socken höll vi samma fina kontakt. När vi blivit gamla och jag sålt min bil, var det Ingvar som hämtade mig till Stenkyrka, så jag fick se Lilla Bjers stora jordbruksföretag, (som hans son brukar) samt hembygdsmuseet, och flera andra ställen i Stenkyrka.
På sistan tiden har vi haft telefonkontakt en gång i veckan, dessa telefonsamtal var inte av denna världen då lämnade vi ålderdom och skröplighet och flydde tillbaka till barndomen och ungdomsåren. Då lät det så här: "minns du, kommer du i håg".
Men nu är Ingvar borta, men alla vackra minnen finns kvar. Men även sorgen och saknaden, som kommer att följa mig alla mina återstående dagar av min "stund på jorden" samt tomrummet som inte kan uppfyllas av någon annan.
Sov gott Ingvar efter din långa och intensiva arbetsdag.
Så jobbar vi med nyheter