Till minne av Karl Larsson

Karl Larsson i Sanda är död. Kakelugnsmuraren, levnadskonstnären, filosofen och språkvirtuosen "Sun av Sande" lämnade livet tyst och stilla en försommarnatt. Beskedet kom inte oväntat; Kalle fick en cancerdiagnos i januari; det gick inte att operera, men vi trodde och hoppades att han skulle leva över sommaren och uppleva sin åttionde årsdag i augusti.
Att en ganska gammal människa dör är förstås naturligt, men inte mindre smärtsamt för dem som stod honom nära: i första hand hans hustru Britt och hans båda bröder. Trots de nästan åttio åren var han så ung och vital. Så fylld av nyfikenhet och glädje över att upptäcka nytt.
Kalle var bondsork från Sojvide i Eskelhem, men lämnade ön i unga år och bodde närmare tjugo år i Göteborg, där han träffade Britt för nästan fyrtio år sedan. Han jobbade som murare och framför allt var kakelugnar något av en passion. Han kunde för all del mura en vanlig spis också. Om han kände för det. Karl Larsson värderade både uppdrag och uppdragsgivare och kunde mycket väl tacka nej. Han var en fri man, inga stora krav; han var mild och vänlig, en god människa, lågmäld och bildad i ordets bästa bemärkelse; han hade stora kunskaper om gotländsk natur och kultur och framför allt om det gotländska språket.
Näst kakelugnen var gutamålet hans stora intresse. Kalle skickade mängder av dikter och finurliga texter till Radio Gotland och citerades i snart sagt varje "Gutamål". Han var däremot ingen språkpurist, utan blandade gärna in uttryck från "fastländska" dialekter på ett lekfullt sätt.
Länge var signaturen "Sun av Sande" ett mysterium för programledarna på "Gutamål" och trots ihärdiga efterforskningar var det han själv som häromåret valde att röja sin identitet. Trots att han var ganska blyg var han lite stolt över all uppmärksamhet och erkännanden som han fick möta.
Kalle var vår vän. Vi saknar honom.