Till minne av Katarina Löfgren

Det är nu ett år sedan du lämnade oss, Katarina. Ett år utan din lugna närvaro och ditt glada skratt, utan din omsorg om de dina, utan din arbetsglädje med kamraterna på lasarettet.
Du fick lida oerhört av din obotliga sjukdom, men du visade inte mycket av dina innersta känslor genom klagomål och tårar.
Det var en underbar dag när du föddes, men en oerhört tung dag när du gick ifrån oss, bara lite mer än 42 år senare. Alla härliga minnen från åren tillsammans - från barn- och ungdomsåren och upp i vuxen ålder - kan dock ingen ta ifrån oss. Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta, Katarina. Så länge jag lever!