Till minne av Kibba Nysell

Alla säger vi: varför? Varför, varför finns inte Kibba bland oss längre? Det är så fel, så fel! Varför får vi aldrig mer se hans leende, höra hans glada, smittande skratt och lyssna till hans galna humor? Kibba som själv hade som motto att: "allt ordnar sig" och mest av allt ville att alla omkring honom skulle ha humöret på topp. Nu har han lämnat oss och det är obeskrivligt tungt att bära.
1975 flyttade Kibba hem till oss på Bohusgatan som fosterbarn. Då var han 15 år gammal och kom till vår familj med sina kläder i en plastkasse, en ångmaskin under armen och en moped. Vi fick förmånen att rå om honom i många år. Det var naturligt att han skulle bo hos oss och sin bästa kompis Matte. Systern Jane bodde också här en tid.
Det var underbara år med mycket tjo och tjim med alla kompisar här hos oss. Kibba och Nettan träffades när han gick i 9:an och hon i 8:an, sedan har de hållit ihop hela tiden. Kibba gick byggnadslinjen och arbetade därefter hos Janne Eriksson under några år. 1987 emigrerade Kibba och Nettan till Australien. Där jobbade han som snickare och gjorde succé, precis som vanligt. Vi hade mycket roligt med videoinspelningar, kassetter och brev som vi skickade till varandra över jordklotet. Filmer från deras äventyr är ovärderliga idag. 1990 hade dom ett hejdundrande bröllop hemma i Visby. Året efter blev parets hemlängtan för stor och de flyttade, till vår stora glädje, hem igen. Kibba startade Kibbas Snickarservice med framgång, precis som med allt annat han höll på med.
Han var en yrkesman med stil och finess. Under sina 44 år hann Kibba med mycket, mycket mer än vad många av oss någonsin kommer få uppleva. Han var en dansant glädjespridare, som med sin godhet hjälpt så många med allt möjligt. Idrottsmannen Kibba höll på med handboll, boxning, kampsport, golf, gym, hockey-bockey och var fotbollstränare för VIF Gutes ungdomar. Listan kan göras lång.
Nu är Kibba borta. Vi får inrikta oss på att minnas alla fantastiska stunder tillsammans. Minnen som ingen eller inget kan ta ifrån oss. Vår saknad och tomhet är enorm. Våra varmaste tankar är hos Nettan och tvillingarna Clara och Casper som är 9 år. De kommer att få ett helt annat liv utan sin älskade make och pappa. Tankarna går också till syskonen Anders och Jane med familjer.
Vi minns med tacksamhet att vi fick uppleva och lära känna Kibba på mycket nära håll. Han har alltid varit en del av vår familj. Det är nästan omöjligt att förstå att han är borta. Vi slutar aldrig att älska honom. Han finns för evigt i våra hjärtan och minnen.
Vår "son".
Vår "brorsa".
Vår älskade Kibba.
Döden betyder ingenting.
Jag har bara dragit mig tillbaka
till ett annat rum.
Jag är jag och du är du.
Allt vi var för varandra,
det är vi fortfarande.
Nämn mig vid mitt vanliga,
familjära namn, tala till mig
på samma sätt, som du alltid brukade.
Ändra inte ditt tonfall,
håll sorgen borta från din röst.
Skratta tillsammans med mig,
som vi alltid brukade skratta åt
vardagens små ting. Le mot mig.
Tänk på mig. Bed för mig.
Låt mitt namn fortsätta att
vara en del av din vardag.
Livet betyder detsamma,
ingenting har skett som förändrat det.
Livet går vidare,
därför att det måste gå vidare.
Döden är ju ändå bara ett
tillfälligt avbrott i vår gemenskap.
Varför skulle du sluta tänka på mig
för att du inte längre kan se mig.
Jag väntar på dig, för en kort stund,
alldeles i närheten. Allt är bra.