Till minne av mamma Ellen Larsson
vid huset på Follingbo backe
så vilset han flugit varv på
varv
nu böjer han sorgset sin nacke
Sin vän vill han hylla en sista
gång
vid huset med många stenar
Han var så liten så svag hans
sång
Han sörjer bland trädets
grenar
Då komma där fåglar i tusental
och då när han böjer sin nacke
Ljöd plötsligt hans röst som en
näktergal
i kören på Follingbo backe
Mot höjden steg den så ren och
klar
en lovsång av underbar
skönhet
och sparven fick tacka för
gånga dar
i Follingbo backe på krönet.
E. Larsson
Jag undrar
sen när det
bär av
Vem kommer
till min grav
Vem minns
och tänder
mig ett ljus
och minns
mig i mitt hus?
E. Larsson
Så jobbar vi med nyheter