Till minne av Märta Pettersson
Vi planerade för att träffas till jul istället.
Två veckor efter din födelsedag ringde pappa till mig och talade om att du inte längre var bland oss.
Det var så ofattbart och jag kan ännu inte förstå.
Jag ringde till dig två dagar innan du gick bort, vi pratade om julen, hur mysigt vi skulle ha det när jag kom hem till Gotland. Men nu blev det inte så.
Inte kunde jag väl ana att det skulle vara sista gången som vi pratade med varandra i telefonen. Du lämnar nu ett stort tomrum efter dig och saknaden efter dig är mycket stor mamma. Du betydde mycket för mig, du gav dig tid att lyssna och ge goda råd. Jag har lärt mig så mycket av dig bland annat att göra kroppkakor, brodera och sticka. Inte kunde jag väl tro att jag skulle klara av att sticka tröjor till mina barn på din stickmaskin. När jag tittar ut genom fönstret, så ser jag snön som ligger som ett täcke över marken och det ger mig starka minne om alla dina fina mormorsrutor i glada färger som du virkade som små täcken, och gav till glädje för många.
När jag har kommit hem till Gotland, så har du stått på trappan i Vibble och tagit emot mig och min familj med ditt glada skratt. Och med frågan: ? hur resan varit? Kaffepannan har alltid varit på och du hade bakat och bjöd på den goda kakan kärleksmums med strögödslet på
Du vet vad jag menar. Jag beundrar och är så tacksam för att pappa har varit ett stort stöd för dig, hjälpt dig med det som du inte klarade av själv.
Och att han har varit och besökt dig varje dag på hemmet som du var på den sista tiden.
Mamma du har varit en så godhjärtad, snäll och omtänksam mamma.
Det har alltid varit stora famnen när jag har kommit hem till Gotland. Jag har alltid känt mig så varmt välkommen hem.
Vi har haft så roligt tillsammans.
Alla ljusa fina minnen från dig skall jag bevara långt, långt inne i mitt hjärta.
Tack för allt mamma.
Vila i frid
Så jobbar vi med nyheter