Till minne av Sten

Det är nu 40 år (den 30 mars), sedan du och jag träffades på "riktigt" och valde att leva ett liv tillsammans. Nu får vi inte uppleva den dagen eftersom du togs ifrån mig alldeles för tidigt.
Det är så tomt utan dig. Du behövs så väl. Du var mina ben, du var mitt allt.
Någon ringde: kan du hjälpa? - Det fixar jag, otaliga har fått din hjälp. Du hittade alltid en lösning till det bästa för alla. Vi fick också tre gullungar som alla växte upp till tre fina ungdomar. De har nu i sin tur hittat respektive, så nu har jag 5 barnbarn, varav Vilgot minns farfar.
Vi saknar dig, pappa, svärfar, morfar, farfar.
Tack för allt.
Saknaden är obeskrivlig, men jag ser framåt. Vi ses!