Till minne av Stig Westberg

Det har gått nästan åtta månader sedan du lämnade oss. Det är så ofattbart att du aldrig kommer hem mer till mig. Sorgen och saknaden är fortfarande lika stor och svår. Ingen kunde väl ana att förra julen var den sista vi firade tillsammans. Alla i familjen var samlade, vi hade så trevligt och du var precis som vanligt. Nu är det advent och snart jul igen, den här julen blir inte som vanligt, din plats är tom. Det känns så sorgligt, man minns så mycket mer och saknaden blir ännu svårare. Så kommer nyår, vår speciella helg med alla minnen.
Jag saknar stunderna med dig då vi satt vid köksbordet och bara pratade och planerade vår framtid. När du kom från jobbet och vi satt med vårt kaffe och pratade igenom hur dagen hade varit. Var jag på jobbet ringde du mig. Du var så snäll, kärleksfull och omtänksam mot oss alla i familjen. Du ställde alltid upp för oss.
Jag saknar dig så mycket. Ibland låtsas man vara glad fast hjärtat gråter.
Men livet måste gå vidare och jag kommer att klara det. Jag hoppas du har det bra i din himmel och att vi en dag får mötas igen.
Ditt minne lever för alltid.