Vi har vandrat färdigt tillsammans, du och jag och din flock. Det är så märkligt tomt. Du har skänkt mig och vår familj så mycket glädje. Ömheten var ömsesidig, värmen fanns där. Vi kunde ha så roligt tillsammans, vi skrattade så tårarna rann och magen knöt sig i skrattkramp. Vi var dom gladaste av glada och ibland dom ledsnaste av ledsna. Vi har haft fina härliga år tillsammans med så mycket glädje och skratt. Du har gett mig och oss hela din själ, vi är ett. Så många dikter, sånger, tankar och berättelser har vi delat. Tack för alla gånger du varit den gode lyssnaren och för alla gånger du visat att du förstod. Aldrig att vi glömmer. Det är många som är ledsna nu pappa. I torsdags, hemma hos dig, var det dags att ta farväl. Det finns nu en sorglig rysning som vandrar i min själ. När allt var över och ditt varma fina hjärta slutat slå satt jag hos dig och pratade om hur mycket jag och vi alla älskade dig, allt du betytt för mig, oss och alla andra, kramade dig och strök din kind. Jag såg en frid i ditt hjärta, du var så nöjd. Där satt vi länge. Du har lämnat mig och oss, vi lämnar aldrig dig. I min vackraste tanke, det är där du nu finns. Jag kan komma så långt i tanken, men inte tillräckligt nära Pappa lilla, hjälp mig och oss att behålla, styrkan som du gav. Smyg ofta riktigt nära, och vidrör mitt och våra liv.
