Till minne av Torgny Andersson, Eke
Mina första minnen av honom är när vi gick och gallrade betor och bärgade hö vid Petsarve under slutet av 1960-talet. Han hade alltid något att berätta om människors liv och leverne i bygden. Att hembygdens historia låg honom varmt om hjärtat märktes redan då.
När jag sedan som nyutbildad hälsovårdsinspektör, 22 år gammal, fick en tjänst på kommunkontoret på Kyrkvägen, Hemse, jobbade Torgny redan där som byggnadsinspektör. Det var en stor trygghet för mig att ha honom där, när man var både ung och grön. Vi var arbetskamrater under 16 år ända fram till hans pensionering 1992.
I början av 1980-talet fick jag följa med Torgny en kväll för att vara med och provsegla Krampmacken som låg i Kovik. Han var tidigt med i detta mycket omskrivna vikingaprojekt där målet var att ro, segla och släpa ett vikingaskepp på floder ner till Miklagård, dagens Istanbul. Jag har Torgny och Erik Nylén att tacka för att även jag kom med i besättningen som roddare och skeppskock.
Vi var vikingar i österled sommaren 1983 och 1985. Torgny rodde midskepps på babordssidan. Han fick också hjälpa till med att hissa och ta ner det tunga seglet. Nylén kallade ofta Torgny för "Starke Torgny". Han ingick i järngänget. Torgny ansvarade även för loggboken, en passande uppgift, då han var van att dokumentera allt mycket noggrant. Vi fick slita hårt, vi åt och sov tillsammans i tält på flodstränder. Vi kom efter många strapatser fram till målet.
"Detta var mitt livs äventyr", sa Torgny många gånger här hemma. Jag kommer särskilt ihåg då vi var inbjudna på en stor fest på svenska ambassaden i Warszawa. Så här blev Torgny presenterad av vår kapten: "Här ser ni starke Torgny, se på hans muskler - den hårdaste, härdigaste roddaren bland dessa hyperstarka skäggiga män".
På en hemresa från krampmacksäventyret mötte han kärleken på nytt, sin blivande hustru - Anna-Lisa. Tvillingarna Jonas och Mattias kom till världen 1989, då Torgny hade nått 53 års ålder. Torgny brukade skämtsamt säga "Dei åre va ja pappa till all ban ei sokni", enär inga andra barn kom till världen i Eke det året. Han hade alltid så lätt till humorn i sitt berättande, ofta med en tandpetare i mungipan för att mildra sina stamningsbesvär.
Arkeologi och historia är ämnen som han studerade och utbildade sig i. Han genomförde arkeologiska undersökningar i Eke, forskade och producerade ett tiotal publikationer och böcker, varav sockenboken "Ajkboar" som kom ut år 2005, är kanske det största bidraget till eftervärlden. Skattplundrare har inget att hämta i Eke då all åkermark redan är genomgången av Torgny och hans medhjälpare. Han var också den självklare studiecirkelledaren, som alltid ställde upp trots sina handikapp.
Ännu in i det sista var Torgny aktiv med sin forskning. Ett nästan färdigt manuskript väntar ännu på tryckning. Förhoppningsvis kan vi i Eke hembygdsförening med hjälp av andra förverkliga en sådan utgivning till hans minne.
Torgny var nestorn, den levande kunskapsbanken, som kunde det mesta om hembygdens historia och dess innevånare. Under cirka 30 års tid var han verksam i Eke hembygdsförenings styrelse. Han har suttit på alla poster i styrelsen. Han var vår kassör ändå fram till någon månad sedan.
Hembygdsrörelsen har förlorat en stor hembygdsforskare. Jag har förlorat en sann vän. Jag kommer alltid att minnas honom och hans gärningar.
Så jobbar vi med nyheter