Till minne av Torgny Andersson
Torgny Andersson föddes och växte upp vid Petsarve i Eke socken.
Torgny och undertecknad har varit väldigt nära och goda vänner. Dessutom har vi varit arbetskamrater på kommunkontoren i Hemse och Burgsvik. Torgny var en kunnig och värdefull byggnadsinspektör för Gotlands kommun.
Det var intresset för arkeologi och Gotlands kulturhistoria som var det starka bindande ledet i vår långvariga vänskap.
På sjuttitalet deltog vi bägge i en 20-poängskurs i arkeologi med Erik Nyhlén - "Gorm den gamle" - och Bengt Sokönbäck som ledare. Det bildades ett sammansvetsat gäng med intresse för arkeologi, ett gäng som fortfarande håller ihop men i av naturen reducerat antal - sånt är livet. Torgny läste vidare och bägge deltog vi i "Krampmacken-äventyret".
Torgnys kanske största insats är likväl hans intresse för och forskning om Eke sockens tidiga historia. Detta ledde till flera djuplodiga och mångsidiga verk om hemsocknen. Torgny berättade för mig per telefon till Norge - det var strax före han kom in på lasarettet i Visby - att han arbetade intensivt med att försöka få en bok färdig om personskildringar av "ekeboar" främst av sin far "Kalle Peisare" och hans berättelser. Karl Andersson var en välkänd och aktad person på Sudret.
Låt mig lägga till, att få socknar à Sveriges land, har fått en så ingående dokumentation av arkeologiska fynd och boplatser med mera från Stenålder upp till vår egen förtid som Eke socken, genom Torgny Andersson. Även skildringar av gårdarna i socknen och om strandbruk med mera omfattades av hans stora intresse.
Från ett fritt citat ur Havamal tillåter jag mig att avspegla Torgny Anderssons person.
"Bättre börda bär ingen
än mycken mannavett".
Min kära Ruth och jag liksom alla i arkeologi-gänget saknar dig väldigt mycket - men minnet lever evigt.
Våra tankar och medkänsla går till Anna-Liisa och barnen i denna tunga stund.
Så jobbar vi med nyheter