Vårtecken på natthimlen
I Bondepraktikan kallas mars för "Vårmånaden" och detta hänger samman med att den ursprungliga Bondepraktikan skrevs på betydligt sydligare breddgrader än våra. Februari kallas "Göjemånad" och man har ännu inte funnit någon bra förklaring på detta säregna namn.
Det exakta klockslaget är dock kl. 01.07, vilket inte många lär lägga märke till, men det är då som Solen "vandrar" över himmelsekvatorn från södra till norra himmelsdelen.
Dag och natt är på grund av ljusbrytningen i atmosfären lika långa redan två dagar före vårdagjämningen. Den gulröda ljusstarka stjärnan Arcturus i Björnvaktaren är ett annat astronomiskt vårtecken, som under kvällarna vid vårdagjämningen börjar dyka upp snett nedanför Karlvagnen.
Fullmåne den 4 mars
Det blir fullmåne den 4 och nymåne den 19 mars. Månen är f.ö. som längst bort från Jorden den 7 och som närmast den 19 mars.
I samband med fullmånen inträffar en total månförmörkelse natten mellan den 3 och 4 mars. Den börjar den 3 kl. 22.30 och slutar den 4 kl. 02.12. Totaliteten börjar kl. 23.44 och håller på till kl. 00.58, med maximum kl. 00.21 och under denna tid har Månen en kopparröd färg.
Timmarna före och efter totaliteten passerar Månen genom Jordens halvskugga, vilket vi inte ser mycket av. Motsvarande solförmörkelse inträffar den 19 mars. Den blir partiell och syns inte hos oss, men väl i Alaska och Asien och som bäst i Indien.
Merkurius står för nära Solen under mars för att kunna ses. Venus som glatt oss som "aftonstjärna" under februari, fortsätter med detta under hela mars.
Venus stiger
Venus står dock ganska lågt över horisonten i början av månaden, men stiger allt högre upp för varje kväll.
Mars ser vi inte under mars, medan Jupiter går upp vid tretiden och blir allt tidigare och tidigare för varje natt. Under hela månaden är den uppe resten av natten och syns ända till den förbleknar i gryningsljuset. Dess månar genomgår 6 förmörkelser under den kommande månaden och den innersta månen Io är den som omfattas av hälften av dem.
Fyra meteorisvärmar
Saturnus går upp under eftermiddagen och syns sedan från skymningen fram till de tidiga morgontimmarna. Den håller till mellan stjärnbilderna Lejonet och Kräftan i ett område där det f.ö. inte finns många ljusstarka stjärnor och där är den just nu det ljusstarkaste objektet.
Ingen av de mer kända kometerna beräknas runda de inre delarna av vårt solsystem under den kommande månaden, men jordklotet passerar genom fyra meteoroidsvärmar, Delta-Leoniderna, Corona-Australiderna, Hydraiderna och Virginiderna.
Den förstnämnda hade sitt maximum den 25 februari och håller nu på att avklinga under början av mars.
Corona-Australiderna är en kort svärm, men början den 14 och slut den 18, med maximum den 16 mars.
Hydraiderna börjar ungefär samtidigt, men blir betydligt mer långvarig, ända fram till 3 april, med maximum den 25 mars.
Virginiderna slutligen är en ovanligt långsträckt svärm med början den 15 februari och slut så sent som den 25 april, med maximum den 3 april. Man känner inte till moderkometerna till dessa svärmar.
Linné mötte full måne
2007 är däremot intressant ur en annan Linnéaspekt. Detta år ligger nämligen 17 s.k. Metoncykler från år 1741, då han gjorde sin gotländska resa. Det var den "gamle greken" Meton, som för c:a 2 600 år sedan upptäckte att månfaserna återkommer ungefär samma dygn under året vart nittonde år.
Följaktligen återkommer fullmånar m.m. under 2007 ungefär enligt 1741 års almanacka. Lägg till elva dagar för att kompensera för att vi övergick till den nutida tideräkningen år 1753.
Av detta kan vi läsa i 2007 års almanacka att den 11 juli (22 juli enligt "nya stilen") hade halvmånen över Fardhem redan gått ner c:a 2 timmar innan Linné kom dit och att en nästan full måne belyste stadsmuren vid ankomsten till Visby den 16 (27) juli.
Så jobbar vi med nyheter