På det runda matbordet står tre vita koppar och väntar på att bli fyllda. Cristina Jardim Ribeiro trycker långsamt ned kaffepressens filter. Plötsligt kikar sönerna Hugo, 12, och Frank, 9, in i köket och berättar att de går över till mormor och morfar för att äta lunch. Knappt hinner mamman säga okej innan de är utom synhåll.
– Det är guld för barnen att ha mormor och morfar så nära. Det är också väldigt praktiskt och det känns bra att kunna vara här om mina föräldrar behöver hjälp, säger Cristina Jardim Ribeiro medan hon häller upp kaffet.
Man skulle kunna säga att familjen har ett så kallat generationsboende. De bor i varsitt hus men på samma gård – den gård dit Cristina flyttade när hon var fem år gammal. Under uppväxten hade hon sitt barndomsrum i brygghuset från 1917, och det var där en av hennes stora passioner väcktes till liv.
– Det var en kväll när jag var runt tio år som jag såg en film på tv. Jag minns att jag dagen efter sprang in till mina föräldrar för att titta i tablån vilken film det var jag hade sett. Det var Linje Lusta, berättar Cristina som numera är platschef på Bergmancenter på Fårö.
LÄS ÄVEN:Nu visas Bergmans hus
Även litteraturen lockade i tidig ålder och det var just intresset för berättelser som förde henne till Stockholm efter gymnasiet. Där började hon studera filmvetenskap och idéhistoria. Men efter några år i huvudstaden var det åter dags för ett miljöombyte. Då bar det av till Göteborg för att plugga journalistik.
– Vart jag än flyttade släpade jag mina böcker med mig. Bara jag hade dem kändes det som hemma, berättar Cristina medan vi lämnar köket för att göra en husesyn.
Först passerar vi den grå hallen som bland annat avslöjar Cristinas hästintresse. Åtminstone för den som vet hur en hästbox ser ut. I trappen har hon nämligen spikat upp boxens galler som dekoration. Själv menar hon att hon inte har något sinne för inredning, men det är nog snarare så att Cristina inte följer trender. Istället låter hon livet bestämma hur hemmet ska se ut.
– Det som gör ett hem är tid. Det blir en blandning av att man skaffar saker för att man behöver dem och att man hittar något man tycker om.
Att Cristina skulle flytta tillbaka till Gotland och familjegården i Hellvi fanns dock egentligen inte på kartan. Hon var snarare säker på att hon hade lämnat ön för gott. Men år 2008 valde hon och hennes dåvarande att ta flyttlasset över Östersjön. Brygghuset som tidigare hade varit Cristinas barndomsrum blev familjens nya hem.
I dag när vi träffas är det däremot inte i brygghuset. För sju år sedan drabbades den gamla byggnaden av en brand, och kvar stod bara stengrunden. Under ett års tid fick Cristina med familj bo i ett rum hos hennes föräldrar, medan de byggde det nya huset som i dag är hennes och barnens bostad.
– Det var tungt och det dröjde länge innan jag kunde kalla det här för hemma. Det är inte alls likt det första huset, förutom när det kommer till färgerna på väggarna. Jag vill absolut inte ha vitt för det blir så sterilt. Jag vill ha det varmt och ombonat.
Den känslan har hon lyckats fånga i det gula vardagsrummet. På något sätt går tankarna till medelhavet, kanske tack vare flera gardinfria fönster och de stora gröna växterna. I rummets ena hörn har Cristina skapat, vad Frank kallar, myshörnan. Där står bokhyllorna, en soffa och några lampor.
– Här sitter jag och läser. Det jag saknar mest från brygghuset är alla böcker och skivor som försvann. Men sakta men säkert har jag börjat bygga upp min boksamling igen, säger Cristina.