Videon är inte längre tillgänglig
Stenen vid Lärbro kyrkogård berättar en historia om människor som befriades från tyska koncentrationsläger i Auschwitz i Polen och Bergen-Belsen i Tyskland. Den är till minne av de närmare 500 personer som efter andra världskrigets slut kom till Gotland genom Röda korsets försorg och togs om hand i det lokala krigssjukhuset i Lärbro under åren 1945 och 1946. Patienterna kom från Tjeckoslovakien, Jugoslavien, Grekland och Italien, men merparten från Polen.
Med på invigningen av minnesstenen, med ceremoni och kransläggning, var bland annat landshövdingen på Gotland, Cecilia Schelin Seidegård, och polska ambassadören Wiesław Tarka.
– Det är för mig ett rörande tillfälle. Varje polack har i sin familj olika krigserfarenheter så för mig är det här inte abstrakta saker på något vis. Min far var årgång 1922 och var med i kriget som ung man och jag hörde alla de förskräckliga berättelserna under min uppväxt. Det är en del av mitt liv, säger Wiesław Tarka.
Han vill rekommendera alla som bor på eller kommer till Gotland, att åka till Lärbro kyrkogård, se minnestavlan och reflektera kring olika öden efter kriget, fientlighet och medmänsklighet.
– Vi lever nu i en tid med många spänningar i världen och i Europa och jag tror att många människor inte har kunskap om historien. De förstår verkligen inte vad hat och fientlighet kan orsaka.
Namnskyltarna på de mörka träkorsen berättar att de flesta av dem som dog här bara var drygt 20 år gamla. Unga människor som bara något år efter befrielsen dog till följd av tortyr, sjukdom och utmattning. Bland dem fanns även tyska soldater.
– De kom i sina uniformer med SS-märken. De tog vi också hand om fast vi visste vad de hade gjort, säger Clary Winberg, Lärbro hembygdsförening.
Det är hon som har varit den drivande i att få dit minnestavlan och som har sett till att träkorsen vid gravarna har förnyats. Ett idogt arbete som inte går obemärkt förbi. Hon berättar om en man som kom till Gotland förra sommaren, som efter kriget hade flytt till Amerika. Både han och hans bror hade suttit i koncentrationsläger, men han visste inte var hans bror hade tagit vägen sedan.
– Han hade letat över hela Europa efter sin bror men här hittade han honom, säger hon och gör en svepande gest mot träkorsen.
– Det var gripande.