Omtumlade efter en känslofylld begravningsgudstjänst gick ett gemensamt följe till S:t Nicolai katedral, där snittar och cider väntade de anhöriga. Trots solsken var kylan påtaglig och filtar hade lagts fram till de frusna. Från högtalarna hördes Josefins egen stämma där hon sjöng "Älska mig för den jag är" och "Jag mötte Lassie".
– Begravningen var en fantastiskt fin högtid, full av all den värme Josefin alltid har gett. Nu kom den tillbaka till henne. Hon var ju där med oss, säger Ainbusk-vännen Annelie Roswall och fortsätter:
– Jag kommer att minnas Josa som en kvinna som gav allt, och kommer alltid att göra. Jag förstår fortfarande inte att hon inte är här.
Josefins plötsliga bortgång är fortfarande svår att förstå för många.
– Vi tänker att snart kommer Josefin, sist på plats som vanligt, säger vännen Julia Bendelin.
Läs även: Marie: "Saknar dig så fruktansvärt, Josa"
Under begravningen sjöng vännen och kollegan Lennart Bäck "Ändlaus väiså", skriven av Josefins pappa Allan Nilsson.
– Jag försökte fokusera och andas. Jag kunde inte titta på släkten eller kistan, då hade jag blivit för berörd, säger han och fortsätter:
– Jag snubblade på ett ord en gång. Då hörde jag Jossan säga "ta och skärp till dig för i helvete, det var inte så farligt", och sedan såg jag hur hon stoppade in en snus. Det hjälpte mig. Det var ju sådan hon var.
Han pausar och suckar.
– Hon var alldeles för ung för att dö. Hon var ju yngre än mig, det var hon som skulle ha sjungit på min begravning, säger Lennart Bäck.
Kort efter Josefins plötsliga bortgång sjöng Marcus Wahlgren "Gonatt siv gutt" under en av periodpauserna i en match mellan Visby Roma och Troja/Ljungby för att hedra sin bortgånga vän.
– Det betydde jättemycket att få sjunga låten. Jag har alltid sjungit den för mina barn när de var små, säger han.
Precis som många andra kände han Josefins närvaro under begravningen.
– Det var ett ögonblick när solen gick genom glasrutan och sken på Josefins tavla. Som att hon var där, säger han.
Läs även: Biskopen: "Hon hade velat att vi applåderade"
Flera kända ansikten syntes till på begravningen, bland andra Benny Andersson och Babben Larsson. Skådespelaren Olle Sarri hade tagit sig till Gotland för att ta farväl av sin vän Josa.
– Begravningen var fantastisk, om en begravning nu kan vara det, säger han.
I slutet av 90-talet turnerade han tillsammans med Ainbusk.
– Vi satt och skrev här en hel sommar, precis bredvid kyrkan, berättar han.
Olle Sarri kommer främst att minnas Josefins värme.
– Jag har aldrig hört Josa säga något ont om någon. Eller kanske någon gång, men då var det banne mej befogat. Hon gav väldigt, väldigt mycket kärlek jämt, säger han.
Även Aftonbladets kulturkrönikör Jan-Olov Andersson, som länge följt Josefins karriär, var med på begravningen.
– Maries tal var jättefint, det bästa jag har hört. Hon beskrev det så bra, hur hon hade kastat A4 efter A4, bara för att den som egentligen skulle ha hjälpt henne inte var där, säger han.
Se även: Se alla bilder från begravningen
Lätta snöflingor letade sig in i Kultudralen, där tårar blandades med skratt.
– Marie och Lennart Koskinen höll två fantastiska tal som gick ända in i själen. Orden värmde i nordanvinden, säger familjevännen Tommy Wahlgren.
Thomas Sundström, teaterchef på länsteatern, var den person som fick lämna det offentliga beskedet när Josefin hade gått bort. Under fredagen fick han ta farväl av sin vän.
– Det var en värdig begravning, Josefin hade huvudrollen igen. Jag tycker det var bra att vi fick höra hennes röst och jag har en känsla av att vi kommer få höra den igen, säger han.
Evert Jansson hade plockat blåsippor som han lämnade vid Josefins kista.
– Jag kommer att minnas en fantastisk artist och en fantastisk människa, säger han.