Gertrud Boström, 96 år, sicksackar mellan hyllorna på Kupan i Visby. Mycket har hänt sedan hon började som volontär där för 22 år sedan.
– Det är inte klokt vad tiden går, konstaterar hon.
Trots sin ålder är det bra fart på henne och det blir svårt för Helagotland.se:s reporter att hänga med när Gertrud Boström löper fram i lokalen. Som tur är hinner man ifatt henne när hon då och då stannar till för att hälsa på ett och annat bekant ansikte.
– Hej lilla gumman, säger Lasseman Larsson och lägger en arm om sin vän.
Det är dock inte ute i butiken Gertrud Boström brukar hålla till, utan hon har sitt skrivbord långt in på lagret där hon sitter två dagar i veckan och sorterar smycken och garn.
– Man ska inte sitta hemma och uggla. Man ska hålla igång, det ska vara fullt ös, säger hon.
Några kilometer bort, på Röda korsets lager på Visborg, är 93-åriga Astrid Sjölin i fullt sjå med att sortera och vika kläder.
– Det här är kul och välgörande. Jag gillar mina vänner här, vi har ju så roligt. Man blir piggare av att jobba här än att sitta hemma, säger hon.
Två dagar i veckan promenerar hon sina tre kilometer från lägenheten till jobbet på Visborg.
– Man får en hel del muskler av att bära kartonger, säger hon och spänner armarna.
Det är nu 76 år sedan Astrid Sjölin blev medlem i Röda korsets Lokrume-krets. Då låg årsavgiften på två kronor. I plånboken bär hon med sig sitt första medlemskort daterat 1943.
– Mamma och pappa var medlemmar, så då blev det bara så att jag också gick med, säger hon.
I 28 år har Astrid Sjölin hjälpt Röda korset med att packa kläder, och under lika lång tid har hon vid olika arrangemang stått med bössan och samlat in pengar åt organisationen.
– Något ska man göra, säger hon och rycker på axlarna.
Tillbaka på Kupan slår sig Gertrud Boström ned vid ett bord i kaféet. I händerna har hon en lapp där hon sammanfattat olika milstolpar i livet.
– Man har ju hunnit med en hel del, konstaterar hon.
År 1922 föddes Gertrud Boström på Ihre gård i Hangvar, där hennes far var förman.
– Jag har affärsblod i ådrorna. Farfar var lanthandlare i Barlingbo, mina farbröder hade affärer i Väte och Hejde och pappa sålde lantbruksmaskiner.
Efter skolan fick Gertrud jobb i affären vid Sylfaste, där hon bodde som tonåring.
– När de frågade mig tänkte jag ”herregud”. Men det gick ju bra, konstaterar hon 80 år senare.
Under krigsåren jobbade hon som telefonist vid gamla Andelsslakteriet i Visby, där hon hittade sin man.
– Han skulle laga ett element, och när han låg och kröp där på golvet tittade han upp på mig och frågade: ”Vill du gå på bio i Slite på söndag?” Jag sa ja. Sedan var vi gifta i 63 år.
Efter giftermålet flyttade de en kortare tid till Fårösund, innan de hamnade i Tingstäde där de levde i 15 år. Under de åren arbetade hon bland annat åt Spirella med att sälja måttbeställda korsetter och bh:ar.
– Jag sålde som bara sjutton, det var inte klokt, säger Gertrud.
Efter åren i Tingstäde flyttade paret Boström till Visby, där hon började arbeta på länsstyrelsen. Där stannade hon i 26 år fram till pensionen.
Att vara pensionär var inte helt lätt för en arbetsmyra som Gertrud. Som 74-åring började hon därför som volontär på Röda korset. Och när hon inte arbetar där fyller hon sin tid med handarbete.
– Jag stickar mössor som skickas till nyfödda barn i Afrika. Jag har nog kommit upp i 1 200 stycken, säger hon.
Att Astrid och Gertrud är två krutgummor med energi som skulle räcka åt en hel förskoleklass råder det inga tvivel om. Och ingen av dem har några som helst planer på att sluta jobba.
– Men det är hemskt vad gammal man börjar bli, säger Gertrud.
Äsch, du ser ju bara ut att vara 70 år...
– 17 menar du? svarar hon kvickt.