Christiania har, sedan hippies tog över området mitt i Köpenhamn för 45 år sedan, hyllats och hatats. Å ena sidan en plats för kreativitet, gemenskap och visioner om ett bättre samhälle. Å andra sidan en plats där knarkhandeln sker helt öppet, med missbruk, kriminalitet och sociala problem som följd. För gotlänningen Staffan Kihlstedt är det hemma.
– Vi har också problem, det ser jag, men jämfört med hur det kan vara på andra ställen är jag glad att jag kan vara här, säger han, på en blandning av gotländska och danska.
Inställningen till ”staden i staden” delar köpenhamnarna och den danska statens inställning till Christiania har varierat genom åren. Sen drygt tio år tillbaka driver polisen en hårdare linje mot narkotikahandeln där och så sent som i juni rev de haschbodarna på Pusher street, Christianias berömda stråk för haschförsäljning. Men liksom tidigare var haschbodarna snart återuppbyggda och droghandeln tillbaka och Staffan Kihlstedt menar att polisens hårdare linje varit kontraproduktiv.
– Det blev bara de hårdkokta typerna kvar och till slut gick alla försäljare runt maskerade, säger han.
Liksom många andra christianiter, vill Staffan Kihlstedt se en legalisering av hasch på samma vis som skett i vissa amerikanska delstater de senaste åren.
– Det är så många som röker som inte är kriminella De flesta av oss här önskar att hasch blev tillåtet så vi slipper det här. Många kommer hit bara för det och det påverkar ju stämningen. Speciellt när det är förbjudet så blir det ju ett gangstervälde kring det, det är väldigt välorganiserat.
För drygt två veckor sedan eskalerade kriget mellan polisen och droghandlarna, då en 25-årig man som inte bor i Christiania men som har kopplingar till droghandeln där, öppnade eld då han stoppades av polis. En polisman sköts med flera skott i huvudet och fick livshotande skador. En annan polis träffades i benet och en privatperson i låret. Polisskytten, som senare greps efter en intensiv polisjakt, sköts vid gripandet och avled senare av skadorna.
– Det har varit mycket bråk med polisen här, men aldrig förut har en polis blivit skjuten på Christiania. Då kände vi att gränsen var nådd, säger Staffan Kihlstedt.
Vid ett stormöte kvällen därpå, bestämde sig invånarna på Christiania för att själva riva haschbodarna på Pusher street.
– Jag känner att när det verkligen gäller står Christiania starkt, säger Staffan och nämner hur fristaden tidigare med gemensamma krafter slängt ut heroinförsäljarna på 70-talet och MC-gängen på 80-talet.
Nu försöker invånarna ta tillbaka utrymmet där haschbodarna stått.
– Det är mer lokala försäljare här nu och vi försöker fylla upp tomrummen med mat och annan försäljning, annars kommer det bara någon annan och fyller upp det, säger Staffan Kihlstedt.
Han växte upp i Källunge och gick i skolan i Hörsne, Roma och Visby, men längtade som ung i början av 80-talet, bort.
– När jag var ung var jag intresserad av att leva alternativt. Jag trivdes inte speciellt bra i samhället, säger Staffan Kihlstedt och fortsätter:
– Hälften av vår generation ville ut och jaga karriär och pengar, den andra hälften vände rygget åt systemet. En del blev punkare, men inte jag, jag höll på 60-talsidealen – att inte bli beroende av systemet.
Längtan efter en annan tillvaro fick honom att lämna Gotland.
– Det är en fantastisk ö och jag kan längta tillbaka ibland, men som ung kan man känna sig väldigt understimulerad där. Många som besökt Gotland säger så, att det är vackert men nästan dödligt lugnt, säger Staffan, som emellanåt återvänder till ön för att träffa kusiner och de vänner som bor kvar.
På Christiania hittade han, åtminstone delvis, det han sökte.
– Det är alltid ett gap mellan visionen och verkligheten. Men jag trivs väldigt bra, man har alltid något att göra och det finns inte tid till att bli deprimerad. Här känner jag mer att jag är en del av en gemenskap, säger Staffan Kihlstedt.
På Christiania har han bott sedan 1985.
– Inte hela tiden, men jag har haft min bas här i drygt 30 år, säger Staffan Kihlstedt och fortsätter:
– Jag hade inte trott att jag skulle bo här hela tiden. Men jag har också försökt bli en del av systemet, jag har utbildat mig och hoppades att jag skulle få ett jobb. Hade jag fått det hade jag flyttat dit jobbet fanns.
I slutet av 80-talet läste Staffan Kihlstedt fysik, matematik och astronomi, vid universitetet i Lund.
– Det gick lite trögt med studierna. Jag blev klar, men det tog tolv år istället för fyra.
Han fortsatte sedan studera vid Köpenhamns universitet och hoppades på en doktorandtjänst, men kände att konkurrensen blev för hård.
Nu jobbar Staffan Kihlstedt som kassör på en vegetarisk restaurang, med sopsortering i Christianias maskinhall och varje fredag på det allmänna badhuset. Dessutom pratar han varje tisdag i fristadens egen lokalradiostation.
– Det är det närmaste min utbildning jag kommer, jag och en annan man pratar astrofysik och om de senaste rönen inom området, säger han.
Staffan Kihlstedts andra stora intresse är musik, ett intresse som fört honom ut på många och långa resor, inte minst till Indien. Åren 2007 till 2014, åkte han fram och tillbaka mellan Danmark och Indien, för att fördjupa sig i den indiska musiktraditionen.
– Jag spelar mandolin, men jag har stämt den lite annorlunda och spelar indisk musik på den, berättar Staffan Kihlstedt.
Han spelar även fiol och förra året spenderade han en längre tid i Kanada.
– Hela förra hösten var jag i Quebec. Det finns en väldigt stark folkmusiktradition i den franskkanadensiska delen, säger Staffan Kihlstedt:
– Men nu ska jag ta det lite lugnt. Jag känner att jag vill vara hemma.
Hemma är en tillbyggd trävagn, i vassen nere vid vattnet på Christiania.
– Jag bor väldigt enkelt. Jag har rinnande vatten, men inget varmvatten och ström fick jag för fyra år sedan, berättar Staffan Kihlstedt.
Han har bott på platsen sedan 1994.
– Jag bor väldigt fint, alldeles nere vid insjön. Jag hör inte ens trafiken där och man kan tro att det är mitt på landet. Jag skulle inte kunna tänka mig att bo någon annanstans på Christiania, säger Staffan Kihlstedt.
Hur framtiden ser ut för fristaden kan han bara spekulera i.
– För tillfället är det lugnt här på Christiania men man vet aldrig vad som händer och vilka politiker som kommer till makten, säger Staffan Kihlstedt och fortsätter:
– Jag hoppas att Christiania får fortsätta vara ett ställe för folk som vill leva i ett alternativt samhälle, som vill leva i gemenskap och inte känna sig fjärmade, avskilda, från det man gör. Som tycker att status, att bli rik och berömd, inte är så viktigt.
Hur länge Christiania kommer att vara Staffan Kihlstedts fristad återstår att se.
– Jag tar fortfarande bara ett år i taget.