Det har gått mer än en månad sedan det där samtalet kom från Karolinska, men Fredric Fohlin blir fortfarande blank i ögonen när han tänker på det.
När det samtalet kom var hans tid i transplantationskön var äntligen över.
– Det kändes overkligt, säger Fredric Fohlin.
Fredric hade stått i kön sedan i vintras och samma morgon hade han fått veta att andra patienter hade väntat på nya organ i över ett år.
I den stunden tappade han nästan hoppet – för Fredric insåg att den tiden hade han inte.
GA berättade om Fredric Fohlin i ett reportage i somras. Där uppmanade han alla att ta ställning till donation och anmäla sig till donationsregistret.
Det var leversjukdomen PSC som var anledningen till att Fredric behövde en ny lever. Många lever länge med den diagnosen, men PSC innebär en ökad risk för bland annat levercancer – och Fredric hade otur. Trots att det inte ens gått två år sedan han fick sin diagnos så kunde man i vintras konstatera att han redan hade fått cellförändringar på levern. Fredric bereddes genast plats i transplantationskön, men han visste att kötiden var en kamp mot klockan, för om cellförändringarna hann utvecklas till tumörer skulle en transplantation inte längre vara aktuell.
En levertransplantation är ett stort ingrepp. Fredric och hans fru Hedvig har informerats om att var tionde patient inte överlever det första året. Ändå blev Hedvig mer upprymd än orolig när hon förstod vad telefonsamtalet gällde den där första augustidagen.
– Det var himmelskt när samtalet äntligen kom. Fredric är stark och jag har aldrig varit orolig för att transplantationen inte skulle gå bra, säger Hedvig.
Fredric hade 40 minuter på sig att ta sig till Visby flygplats. När helikoptern lyfte stod Hedvig kvar på marken och vinkade tillsammans med femårige sonen Harald.
Fredric var ängslig, men när helikoptern hade landat på taket på Karolinska i Huddinge kände han att han var i goda händer. Hon lotsades rätt och förberedelserna inför operationen nästa dag kunde börja.
– Allt var så kontrollerat. De har patienter som mig varje dag.
Operationen tog sex timmar, vilket är att beteckna som en snabb levertransplantation. När Fredric vaknade hade han slangar från magen, halsen, armar och händer, men operationen hade gått bra och redan samma dag var han uppe och stod.
Han är fortfarande mycket trött, men återhämtningen går bra. Den dagliga promenaden blir längre och längre och Fredric känner att han blir piggare för var dag som går.
Efter transplantationen ska Fredric ha blivit av med sin leversjukdom. Han tänker inte oroa sig för att den ska komma tillbaka.
– Jag har haft min beskärda del av otur, säger han bestämt.
Oron har varit Hedvigs och Fredrics följeslagare sedan han fick sin diagnos – och den har tärt, det märker Hedvig i dag när oron äntligen kan lätta.
– Vi får tillbaks energin båda två nu när det inte längre finns något stort överskuggande problem som hänger över oss, säger hon.
Med ny energi och framtidstro kan Fredric, Hedvig och Harald äntligen planera för framtiden. Högst upp på att-göra-listan står den utlandsresa som Harald längtar efter.
– Jag njuter av att kunna planera. Så fort det är stabilt ska vi åka, säger Fredric.
Fredric ska vara sjukskriven ett par månader till. När livet tar fart tror han inte riktigt att han kommer att vara densamma som förr:
– Det jag har varit med om har med all säkerhet förändrat mina prioriteringar. Jag tror att jag kommer att vara bättre på att välja det som ger energi och säga nej till sådant som jag inte är intresserad av.
Fredric Fohlin kommer aldrig att få veta vem det var som räddade hans liv och donatorns anhöriga kommer aldrig att få veta hans namn.
– När det har gått en tid skulle jag nog vilja förmedla ett brev till de anhöriga. Inte för att de ska få veta vem jag är, men jag vill verkligen att de anhöriga ska få veta hur viktigt det här var för mig, säger Fredric.
Fredric och Hedvig Fohlin vill än en gång betona hur viktigt det är att den som kan tänka sig att donera organ efter sin död meddelar sin vilja till donationsregistret.
– Varje år dör det människor som väntar på att få nya organ, säger Fredric.
– Berätta vad du vill medan du kan göra det, säger Hedvig.