För många är Tina Fridell säkert ett välkänt ansikte eftersom hon i många år jobbat i den gotländska krogbranschen. I slutet av 1980-talet drev hon den egna restaurangen Unos bar och grill och därefter var hon med och byggde upp verksamheten på Kapitelhusgården. Hon har även varit ordförande i Gotlands krögarförening och är inte bara utbildad mellanstadielärare och sommelier, numera är hon även yogalärare.
– Jag går in för saker och ting till 110 procent, men sedan när jag kan det så tänker jag: "jaha, nu var det klart", säger Tina Fridell och ler. Hon har en smittande energi och ger en tydlig bild av att vara en person med många järn i elden och en stor nyfikenhet på livet. Dock är det stillheten och koncentrationen via yogan som verkligen hjälpt henne när livet varit svårt.
– Jag har yogat på Gotland sedan 1990-talet och två tidiga inspiratörer var Nettan Nysell och Maivie Tollefeldt. När min bror tog sitt liv så blev yogan än viktigare och jag blev tvungen att iaktta sorgen ur en annan synvinkel. Jag var så otroligt ledsen i flera år och yogan visade sig vara ett sätt att möta sorgen. Den gav en sådan kraft, säger Tina Fridell.
Hennes blick är allvarlig och orädd. Hon väjer inte för att berätta om den tunga sorgen och att ge ord åt hur det känns när livet sätts på paus.
– Jag kunde knappt umgås med folk under flera år. Jag kom inte ihåg vad de sa. Därför blev yogan så viktig, den var vilsam trots att den kan vara jobbig rent fysiskt.
2010 var Tina med om en allvarlig ridolycka när hennes häst stack och hon krossade sitt ena knä i ett träd. Efter en omfattande operation, där kirurgerna transplanterade ben från hennes höft, kunde knäet byggas upp igen.
– Jag var vaken under operationen och kunde höra hur nöjda de var med hur operationen gick. När jag hörde att de sa att "det blir så bra det här" så bestämde jag mig för att när det var över så var det upp till mig hur det sen skulle gå.
Men trots kämpaglöd och målmedvetenhet så hamnade Tina i en djup dal i livet efter olyckan. Självbilden fick sig en rejäl törn, förklarar hon.
– Jag som aldrig varit skadad i mitt liv kunde helt plötsligt inte göra någonting! Jag fick sitta stilla i tre månader och allt blev väldigt svart. Jag kunde inte ens laga mat, inte läsa på grund av allt smärtstillande så jag frågade mig själv till slut vad jag ska vara till för. Återigen hade hon hjälp av sin envishet och fattade tvärt beslutet att avstå från alla smärtstillande preparat och när en sjukgymnast dömde ut hennes knä för all framtid så gav hon inte upp.
– När det gäller min knäskada så kan man säga att den var en fysisk skada som satte sig på det mentala. När det gäller sorgen efter min bror var det en mental skada som yttrade sig fysiskt.
Hon bestämde sig för att "lura hjärnan". När det under sjukgymnastiken inte fungerade att trampa pedalerna framåt på motionscykeln så började hon trampa baklänges.
– Då fungerade det, säger hon och svänger illustrerande, smidigt som en yster fölunge, med det tidigare skadade knäet.
Efter olyckan återvände Tina Fridell till jobbet inom restaurangbranschen och i sedvanlig ordning var det 110 procent som gällde. Full fart framåt, men efter ett tag sa kroppen ifrån. Stress och press i arbetet gjorde till slut att bukspottskörteln lade av.
– Jag rasade i vikt på två veckor, men insåg inte till en början att jag var sjuk.
När insikten väl kom satte hon direkt ett mål framåt:
– Jag tänkte att nu ska jag läsa till yogalärare och sedan vill jag börja jobba som lärare i skolan igen.
I dag är hon helt återställd kanske tack vare att hon varit trogen de mål hon satte upp. Numera jobbar hon som lärare i Väskinde skola och formligen stormtrivs. På fritiden håller hon två dagar i veckan yogaklasser.
– Man ska vara schysst mot sig själv, annars är det svårt att vara det mot andra. Negativa tankar är faktiskt bara tankar. Man är inte sina tankar utan kan vända och vrida på dem och fråga sig: Vad kan jag göra åt dem?