Anders Schilling, Klintehamn, har avlidit i en ålder av 64 år. Han sörjs närmast av sina syskon med familjer.
I samband med utdelningen av Dagens Nyheters Kasperpris 1978 fick jag för första gången läsa om den unge spelmannen Anders Schilling och fann att han, förutom att han spelade ragtimepiano och trattfiol, delade mitt intresse för självspelande pianon och samlade på fonografrullar.
Några år senare fick jag tillfälle att besöka honom i hans trånga, med gamla musikmaskiner fullproppade, lägenhet på Björnsonsgatan i Blackeberg. Yrvaket plirande undrade han om jag ville ha en öl – eller kanske rentav en sup? Nå, låt gå, tänkte jag, men bara en.
Under en minnesvärd kväll fick jag nöjet att spela fyrhändigt med Anders – inte bara i ragtimeklassikern "At a Georgia Camp Meeting" utan också i min egen "Vals till fröken Nilla" som han alltså fick höra för första gången. Med andra ord fann vi varandra direkt.
Det blev dock bara två besök och när jag senare på året flyttade till Småland för att påbörja en arkitekttjänst förlorade vi kontakten. När jag i sinom tid återvände till Stockholm fick jag veta att Anders hade flyttat till Gotland och att samlingen hade splittrats.
På bilder från senare år är det en tärd och sliten Anders som möter oss. I ensamma stunder kunde katten skänka sällskap och tröst.
När han tog plats vid pianot eller satte fiolen under hakan levde han upp igen – och jag kommer på mig själv med att stampa takten till den medryckande "Orange Blossom Special" eller den suggestiva "Foggy Montain Breakdown".
Det låter nästan som förr – men riktigt som förr blir det ju aldrig!