Fågelhjärtats rop har tystnat

Fågelhjärtats rop har tystnat Läraren och diktaren Vera Sollerman har gått ur tiden, 96 år gammal. Hon var född vid Robbjens i Klinte och skrev dikter hela livet, inspirerad av sin pappa som istället för att läsa sagoböcker för henne läste den tidens poesi: Fröding, Ferlin, Dan Andersson.
Vera hade alltid papper och penna till hands och fick dikter publicerade redan under sin utbildningstid. Men det var först 2005 som hennes bror, redaktören Ola Sollerman, knuffade på henne att plocka ihop vad som fanns i byrålådan. Vid 78 års ålder debuterade Vera med diktsamlingen ”Fågelhjärtat ropar”. 
Fågelhjärtat klappade ini Vera själv, klappade för den gotländska naturen, stranden, blommorna i änget och helst Mästerby änge som ofta lockade henne att dikta. Hon skrev en vemodig poesi, ibland kombinerad med en drastisk humor, skrev på svenska men gärna också på gutamål. Det hade sina komplikationer – när gutamålsgillet formulerade skrivregler och Vera skulle applicera dem på sina dikter hände det att rimmen försvann!
I sin ungdom var Vera Sollerman en framgångsrik orienterare, var tröjmästarinna och hade flera DM-tecken. Det fanns en tanke att bli missionär, men livet ville annorlunda. Vera utbildade sig till lärare, arbetade i Fröjel, Visby, Klintehamn och i Mästerby innan skolan där lades ner. Hon var bosatt i Klinte under större delen av sitt långa liv. Trots den sena debuten hann hon ge ut sju diktsamlingar, den sista ”Fågelhjärtats sista rop” 2023 är att betrakta som ett avsked:

Den sista fjärilen är död
och fågelhjärtat gråter
Den sista rosen lyser röd
och kommer aldrig åter

Så är det med det liv vi fått
så snart har våra dagar gått
och klagosången låter
Vi vill ej gärna lämna allt
men så har livets Gud befallt

Veras närmaste är sonen Paul och brodern Ola med familjer.