Vår vän och kollega sedan många decennier Karl-Vilhelm Wöhler har lämnat oss. Karl-Vilhelm var son till häradshövdingen Karl-Hellmuth Wöhler och Elsa Köhler. Han växte upp i Alingsås, där han tog studenten 1954. Han blev sedan jur.kand. vid Uppsala universitet 1959. Under Uppsalatiden var han mycket aktiv i studentlivet och var 1.kurator vid Västgöta Nation och studentkårens ordförande. 1961 antogs Karl-Vilhelm som attaché vid Utrikesdepartementet och kom därefter att under nästan 40 år ha en framgångsrik karriär med tjänstgöring i tre världsdelar. På 70/80-talen arbetade han med våra relationer till dåvarande EG. Under de förhandlingar som ägde rum i anledning av det frihandelsavtal som slöts 1972 medverkade han i hög grad till ett positivt slutresultat. 1979-85 var Karl-Vilhelm sedan minister vid EG-delegationen i Bryssel.
1985 utnämndes han till ambassadör i dåvarande Tjeckoslovakien. Han och Charlotta, som var ett stort stöd under alla år, flyttade då till Prag. Det var en krävande post då förbindelserna var ansträngda efter 1968 års sovjetiska invasion. Han lyckades dock hålla kontakt med olika dissidenter som exempelvis sedermera presidenten Vaclav Havel. 1988 kom Karl-Vilhelm till UD:s politiska avdelning, där han under de turbulenta åren kring Sovjetunionens fall var chef för enheten för Östeuropa. Han ingick bland annat i den grupp som hade till uppgift att organisera Sveriges representation i Tyskland efter enandet. Vid det besök som Sovjetunionens dåvarande ledare Michail Gorbatjov gjorde i Stockholm 1990 var Karl-Vilhelm ansvarig för genomförandet.
1991 blev Karl -Vilhelm ambassadör i Polen, där han fram till 1996 var aktiv i att förbättra våra relationer under demokratiseringen. Han medverkade bl.a. 1994 till en betydande ekumenisk händelse med deltagande på högsta kyrkliga nivå från våra båda länder. Denna ägde rum i Torun i norra Polen, där kung Sigismunds syster Anna Vasa, som var protestant och dog 1625, ombegravdes samtidigt som klockorna i Uppsala domkyrka ringde.
Karl-Vilhelm blev sedan fram till pensioneringen 1999 rådgivare till Östersjöstiftelsen för forskningssamarbete med de baltiska staterna och Polen.
Han var under alla år en entusiastisk filatelist och hade en komplett samling Sverige.
Karl-Vilhelm var stolt över sin släkt. Hans farfarsfar Helmuth, som var bosatt i Mecklenburg, spelade som liberal en framstående roll vid Frankfurtparlamentet under revolutionen 1848 men fängslades sedan den misslyckats. Han kunde dock efter en tid bli fri och kom som politisk flykting till Gotland 1855 i det då relativt liberala Sverige. Farfadern, Willy Wöhler, gjorde sig känd som den som gjorde Stora Karlsö till naturskyddat område, näst efter Yellowstone världens första i sitt slag. Karl-Vilhelm själv vistades i vuxen ålder på Gotland varje sommar.
Karl-Vilhelm hade en lågmäld och lite allvarlig, men humoristisk och vänlig framtoning.
Vår gode vän lämnar ett stort tomrum efter sig och vi saknar alla våra fina diskussioner om politik, kultur och historia inte minst under de otaliga proven på gästfrihet hemma hos honom och Charlotta.
Våra tankar går till Charlotta