Man vill inte och kan inte förstå att du är borta. Du var en sån bra arbetskamrat och en sån fin vän.
Vi började jobba samma månad (mars 1979) i Föreningsbanken, dock på olika kontor. Senare kom vi att jobba på samma kontor. Du var en frisk fläkt, alltid någonting på gång, var det inte folkdans eller vanlig dans så var det körsång, resor, föreningsliv eller nåt annat. Hembygden i Mästerby stod dig nära, särskilt det fina änget som inte låg så långt från Grens där du och Ulf bodde.
Och du hann med allt, inte familjen att förglömma. Under arton år så har vi varit med i samma stora vandringsgäng som gått Gotland runt, med mera, så roligt vi har haft i ur och skur, många glada och fina minnen därifrån. Ett annat projekt som du var igångsättare av, förra våren, var en kyrk-safari på Gotland (för att se alla kyrkor) i en mindre grupp, mycket intressant och vi hann med 15 kyrkor. Och det var så du var, alltid nåt på gång. Och tips, råd och funderingar om saker som man kunde göra, en verklig energikick. Du var aldrig omöjlig och alltid engagerad. Du hade så mycket kvar att göra i livet, många planer för pensionstiden. Kyrk-safarin var bara en del av det hela. Du kämpade med din sjukdom, men var så tapper. Och var så positivt inställd, beundrade dig många gånger hur du kunde orka trots allt och vara med på allt som du var med på.
Fastän det var mycket kvar på din agenda så ville livet annorlunda, och det känns inte rättvist, att gå bort strax innan sin 65-årsdag. Våran Kerstin finns inte mera. Nej jag kan inte förstå detta. Tankarna går nu till Ulf, Sara och Elina med familjer, vi sörjer med Er. Allt kraft och styrka till Er.