Kvalitet i alla detaljer

Kvalitet i alla detaljer Vår mamma Agneta lämnade oss helt oväntat och odramatiskt nästan på dagen 9 månader efter pappa, hon såg ut som hon låg och sov fridfullt på sina vita lakan. Tomrummet efter maken gapade stort och svart och kunde knappt fyllas av oss barn och de älskade barnbarnen. 

Hon föddes i Göteborg 1942, och bodde största delen av sin uppväxt vid Axel Dahlströms torg med pappa Gösta, mamma Anna-Lisa och sin bror Lasse. Den blivande maken Yngve träffade hon i Stockholm 1965 när hon gick Betaniastiftelsens sjuksköterskeskola. De gifte sig på påskafton 1966 i Rone kyrka på Gotland, med mottagning efteråt på gården i Domerarve.

Första åren flyttade familjen runt i Södertälje och Agneta jobbade inom vården. Hon fick fyra barn, Helena 1966, Eva 1970, Karin 1971 och Per 1978. Efter några år byttes Södertälje mot Växjö i Småland, och familjen slog sig ner i stadsdelen Teleborg. 

Yrkeslivet var viktigt för Agneta. 1975 fick hon jobb på BVC i Växjö, och från 1977 arbetade hon i Teleborg. Hon vidareutbildade sig till distriktssköterska 1982-1983, och läste farmakologi på Vårdhögskolan i Växjö för att få rätt att skriva ut recept. När familjen flyttade till Högstorpsvägen fick Agneta så småningom jobb på vårdcentralen Birka. Arbetet gav henne många fina arbetskamrater som höll ihop genom åren och träffades regelbundet. 

Somrarna tillbringade Agneta helst på Gotland. Men hon åkte också gärna till Grekland. Hon älskade både att resa, boka och planera resan. Sommaren var den bästa årstiden, enligt henne. 1 juni sa hon att nu har vi 100 sommardagar framför oss. 

Agneta älskade sina barnbarn, alla 11. Som BVC sköterska så kom hon farandes med vågen och skulle väga in dem och sedan förde hon egna kurvor i journaler. Hon gick ner i arbetstid och tog ledigt en gång i veckan. Hon var noga med deras födelsedagar och ansträngde sig alltid extra att komma på kalas. 

Mamma var värmen i våra liv på många sätt. Hon såg på livet på ett lättsamt sätt, hon grubblade inte så mycket och var aldrig bitter. Det är fantastiskt eftersom hon hade det väldigt tufft ibland med många sjukdomar. 
Vi kunde alltid lita på att mamma sa vad hon tyckte till oss. Hon var klarsynt, rakt på sak och hade humor på göteborgskt vis. Hon var mån om kvalitet och detaljer, och tyckte om extra guldkant i tillvaron. Hon kunde också konsten att leva i nuet. Och älskade tiden på dygnet när det började skymma. Nu är det den blå timmen, sa hon och tände bara ett ljus, inga lampor och satt och njöt i nuet.

Stor saknad.