Lilla Mamma, den 11 oktober är det 10 år sedan du gick bort. Känns som mycket länge sen och ibland känns det som igår.
Jag tänker på dig varje dag, en blomma, en doft, en kaka en maträtt, det finns så många minnen.
Du hade inte alls gillat att sitta isolerad pga pandemin, du älskade att ha folk omkring dig, liv o rörelse hela tiden. Kaffepannan och matkastruller på spisen för jämnan, sa någon att oh va det skulle va gott med Kåldolmar, så sa du, kom på lördag kl 12 så bjuder jag på det. Du for som en vind, jobba ute och in och laga, mat, sen i bilen och iväg och hjälpa nån som behövde. Du sparade aldrig på dina krafter. Du va så råstark mamma, aldrig sjuk, blöt och kall, men sitta inne och frysa sa du, då blir man sjuk.
Du tålde inte och bli stillasittande, då fick du propp i både ben och lunga och fick ligga med det till jag kom på besök och och vi åkte in till lasarettet. Doktorn sa till mig och syster, det är inte säkert att er mamma klarar det här. Men du ville leva, inte för din egen skull utan för våran, dina barn och barnbarns skull.
Du kunde inte riktigt förstå att dina krafter rann undan, du som alltid var på språng.
Minns när vi alla tre jobbade på Kneippbyn och farbror Einar gick ut och tog in hunden Fara, hon va döv . Han tittade på klockan och 15 55 var hunden i säkerhet när du kom sladdandes runt restaurangen i Röda faran, din röda Isabella Borgward. Du satt på en kudde för att kunna se ut genom rutan och gasa med tårna, bromsade gjorde du sällan..Kneippbyn var vårt andra hem, du och tant Anna städade alla stugor o annex när sommaren va slut. Du körde sängkläder på en Pickup med Anna på flaket, när du rundade häcken lite för snabbt så kom vaktmästaren från andra hållet och du stampa till på bromsen så Anna och sängkläder flög runt på flaket. Anna va också en tålmodig kvinna, det enda hon sa när näsan kom fram under täckena va, Hur fan kör du.
Du blev hästskötare på gamla dar, tog ut och in Gun-Britts alla hästar, man såg dig inte ovanför alla hästryggar, men mitt i flocken va du, du bangade inte för nåt.
Lilla mamma, vad jag saknar dig och dina hyss, det var många hyss varje dag. Nu börjar löven skifta färg och hösten är här. I Himmelens Larsarve har du satt in en plåt med piggar, du älskade varma päron och och åt utan mjölk, du var avvänd sa du.
Jag tänder ett ljus och sätter rosor på din grav, men du går vid min sida varje dag.
Tack för allt vi fick dela med varann.
Du och jag Emil, Du och ja Alfred.
Kramaumdi din Anne-Marie