Minnesord Thomas Gardelin

Minnesord Thomas Gardelin Thomas Gardelin har avlidit i en ålder av 69 år. Hans närmast anhöriga är sambon Marina Ny, sonen Kristoffer med familj och dottern Ninni.
Thomas Gardelin var bara 20 år när han 1974 tog över som tränare i VIF Gutes A-lag i handboll. Thomas hade visat stora ledaregenskaper i pojklag och när Ola Haack valde att sluta var Thomas den givne efterträdaren. Många av spelarna var tio år eller ännu äldre än sin nye tränare. Och det kan inte ha varit lätt för Thomas att ta det ansvaret.
1980 skrev VIF Gute, under Thomas ledning, gotländsk idrottshistoria när de tog steget upp till allsvenskan, landets högsta serie, för första gången. Då hade han slussat in unga spelare som Sven-Erik Andersson, Lennart Åkerblom, Sanny Laurin, Hasse Söderstrand, Dan Myrgren, Lars Stuxberg, Björn Lindqvist, Mats Larsson, Svante Larsson, Leif Klasson, Björn Edvardsson och Mats Jörholt i laget. Sejouren blev ettårig den gången högsta serien, och Thomas tyckte att det räckte för hans del. Då var han bara 27 år. Den insats VIF Gute gjort att nå den högsta serien i en stor lagsport med i stort sett bara egna produkter, var och är fortfarande en av de starkaste gotländska idrottsprestationerna någonsin.
Efter det aktiva livet som idrottsledare blev Thomas affärsman. Efter att ha jobbat på Österhallen, startade han egen verksamhet 1984. Sålde olika produkter till ICA-handlare.
Thomas var den naturlige ledaren. Alltid korrekt. Alltid ordning och reda. De problem som andra inte löste, fixade Thomas. 
Jag lärde kände Thomas under ungdomsåren. Vi hade en paus på dryga 30 år när jag bodde på annan ort. Då hade vi sporadisk kontakt under sommaren. Men när jag återvände till Gotland 2007 var Thomas en av dem som öppnade dörren och släppte in mig i den gotländska gemenskapen igen. 
Vi spelade mycket golf tillsammans. Thomas var ledare för ett golfgäng, där bjöds jag in. Han organiserade, fixade resor, och såg till att vi alla som var med i gruppen fick allt serverat. Har man en naturlig kraft som ledare lever det vidare hela livet. Oavsett om det handlar om idrott på högsta nivå eller någonting annat.
Thomas insjuknade våren 2022, och sedan dess blev livet annorlunda för honom, för hans närmaste, och för alla vänner. Och vi är många.
Vi pratade ofta. Om både smått och stort, och Thomas behöll under hela sin svåra sjukdom sin stora nyfikenhet. 
Thomas var en fin vän, så kommer vi alla som nu saknar honom, att minnas honom.
Sov i frid, bäste vän.