Minnesord: Till minne av Göran Löfqvist

Göran växte upp i Bara på mellersta Gotland. En socken som kom att betyda väldigt mycket för honom genom åren. Han var utan tvekan en stolt Bara-bo. Hans pappa drev ett åkeri både med lastbilar och bussar. En bransch som även kom att prägla Görans liv. Han tog körkort så fort åldern tillät och körde bland annat mjölktransporter. Senare blev det skolskjutsar.Tanken att arrangera sällskapsresor i Sverige och utomlands dök upp tidigt. Våren 1971, när Göran var 25 år, blev det så av. Det blev en klassisk vårresa för att se tulpanfälten i Holland. Göran vid ratten och undertecknad som reseledare. Mellan oss påbörjades då ett livslångt samarbete och även härlig kamratskap. Företaget "Löfqvist Bussar" växte och utlandsresorna blev fler och fler för varje år. Många är de chaufförer och reseledare, som haft förmånen att jobba med Göran. Han var en duktig chaufför, vilket konstaterades av, vågar jag påstå, tusentals ressugna gotlänningar. Jag har kommit fram till att Göran körde buss i cirka 25 olika länder i Europa. Han var till och med i Asien på en resa, närmare bestämt i Istanbul. Göran drabbades redan i 30-årsåldern av en svår reumatisk sjukdom, som hämmade hans dagliga liv. Men nästan aldrig beklagade han sig. Frågade man honom hur han mådde så var svaret nästan alltid "prima". Han var en oerhört positiv och generös människa som oftast genomdrev det han ville. För honom var det viktigt att hans resenärer fick en bra upplevelse och hade det bra i bussen.
Efter avslutat yrkesliv engagerade Göran sig i föreningslivet. Han blev bland annat ordförande i Reumatikerförbundet Gotland. En post som han innehade från 2008 till sin bortgång. Även här tyckte han att det kunde vara trevligt med bussresor för medlemmarna. Nu på ideell basis. I många år blev det 2-3 resor per år. Även här fortsatte vårt samarbete. Inhyrd chaufför, jag som reseledare och Göran som bussvärd och mysfarbror. En annan uppgift som gladde honom mycket var den som stolt morfar och farfar. Lite då och då stack han till Stockholm för att utföra den uppgiften. Vi brukade skoja om att Göran var som katten, alltså hade nio liv. Han hade en svår sjukdom i botten, många operationer och olyckstillfällen men kom alltid igen. Vilken kämpe! Men nu har Göran rest färdigt. Sista resan gör du med en ny men dock erfaren reseledare! Tack för vår fina vänskap "bäste kompis". Görans sista viloplats blir på kyrkogården vid Bara ödekyrka. Göran sörjes närmast av barnen Mia och Per med familjer.