Minnesord: Till minne av Olov Wetterlund

Bläddrar bland mina texter för att se om någon passar in. Nedslag i minnen och känslor från perioden då du var sjuk. Jag ser massor men samtidigt ingenting. Vem skulle förstå och vilja läsa det här?
Jag tar oss istället tillbaka ungefär ett år från idag. Vi, bara du och jag, trampar tillsammans på var sin cykel till Gotland för att springa en tävling, träffa kompisar och mamma. Du är där, vi cyklar genom natten, genom skogen, från båten, så becksvart men ändå så glasklart. Jag hoppas vi inte möter någon, hoppas ingen av oss kör av vägen, ner över branten och in i det fördolda.
Det går bra, vi har ju gjort det här förut, många gånger var för sig, påväg hem från stan. Vi pratar högt för att förvarna eventuella andra mötande bröder och ger oss samtidigt lite mer tid att hitta varandra igen efter dessa år av parallella familjeliv.
Vi hjälper mamma att tömma dass, plocka tomater och äta vinbergsberg. -Husrenoveringskursen börjar till hösten och torpet i Sörmland har jag redan lagt nytt tidsenligt tak på, säger du. Det är ljust och rörligt liksom alltid i ditt huvud. Planen är klar för nästa steg som alltid varit förändring.

Men ingen visste, inte ens du att från och med veckan därpå var det för dig bara nu, nu, nu. Från den ena stunden till den andra hade din hjärna blivit ikapphunnen av en konkurrerande vävnad. Det var en elak sak som visste vad den ville- äta och växa tills den dödade sin egen existens. Hur dumt är inte det?
Vi är ute och går bland Årstas alla koloniträdgårdar. Det går upp och det går ner säger du- på alla sätt. Väl nere är orden oerhört svåra att finna. Då behövs vila. En stund med slutna ögon på en bänk för att komma upp igen. Vi går vidare och kontrollerar att bikuporna som du har kvar är redo att skördas. - Det är snart marknad och det är mitt mål, säger du när vi går. Vidare bland de små husen och grönskan.
Vi pausar igen. Vi kramas en sista gång. Du är där, det är mörkt och sorgligt i din famn, det går så fort och vi vet båda om att du väldigt snart är på väg ner över branten in i det fördolda.
Erik

Olov avled den 28 juli 2023, 49 år gammal.
Han sörjes närmast av sin familj i Årsta, sina bröder Erik och Helge och mamma Gunnel