Per gick bort i början av maj 93 år gammal. Han var ofta i offentlighetens sfär och dolde sin djupaste integritet med sin glada sorgfria hållning.
Han blev faderlös vid endast fyra års ålder men skapade sig stor livskvalitet utan att vara beroende av någon. Han delade med sig till alla.
En idrottsintresserad pappa som anmälde oss till familjeorientering där han höll kompassen och vi barn sprang , han tog det lugnt.,, ändå fick vi ofta en bra placering. Vintertid vallade han våra skidor i köket. Han var en sann idrottssupporter som kallade sig skämtsamt för ”huligan”. Ideellt arbete var för honom självklart. Outtröttligt sköttes gräsklippningen vid fotbollsplatsen i Stenkyrka, vilken han själv var med och namngav; ”Gullbjärge”.
Han snickrade i bastu och omklädningsrum. Sådana helhjärtade engagemang försvinner tyvärr med denna generation.
Jag minns som barn hela fotbollslagets tröjor på klädstrecket i Änget med emblemet ”Stenkyrka If”
En jeansklädd all-konstnär som kunde teckna och var noga med klädkoder. Hans fina humor oslagbar. Naturälskande jägare, snickare, chef, bonde m.m. Han byggde våra hus, bakade gotlandslimpa tillsammans med mamma Berit och bryggde dricka.
En grillmästare som älskade god mat o dryck, grillat välkryddat lamm var varje år en efterlängtad delikatess för många gäster.
Det perfekta partytältet byggdes upp med takstolar o pressening och monterades ner lika effektivt, dagen efter sågs inte ett spår av festen. Sådan var pappa Per.
Ekonomiskt sparsam men samtidigt mycket generös. Händig och ständigt i arbete. En ”pedant” i positiv bemärkelse, samt med en självrespekt att beundra tillät han sig alltid om än en kort ”tupplur” om dagen.
Pappa Per hade kontroll på sin tillvaro. Ställde ändå upp med kort varsel men hann effektivt med allt ändå.
För endast några år sedan, tävlade han i ”Svenska Mästerskapet ” i seniorernas femkamp, tog tredjeplatsen i spjutkastning, vid 85 år. Han var tuff.
De önskemål som för pappa var av vikt vid hans kommande begravning genomfördes med respekt. Musik; ”Fädernas kyrka”, Lars (barnbarn) sjöng ”O store Gud” samt skovlarna med mull kom från hans älskade boplats ”Änget”, ett vackert, välskött paradis, där pappa verkat och som barn växt upp, där också mina barnafötter sprungit och mina barns.
Han deklamerade ofta själv, gärna Taube men läste sällan Dan Anderssons dikter som jag vet att han tyckte mycket om. Jag valde ”Det är något bortom bergen”.
Så saknad av många vänner.
En gång en älskad son, make, pappa, farfar o morfar är borta för alltid.