Thordbjörn Laago

Thordbjörn Laago I mitten av Oktober 1998 gick jag i ösregnet S:t Hansgatan ner mot Botaniska trädgården.
Genom mina blöta glasögon såg jag en person, på andra sidan gatan, närma sig med hastiga kliv.
Klädd i en stor rävpäls med en kaftan gjord i skinn och med gamla pilotglasögon från 20-talet med tillhörande läderhjälm rökandes en cigarr gick han gatan fram med bestämda steg.
Då vi möttes stannade han upp och frågade mig vart jag var på väg denna blåsiga och regniga kväll.
Av någon okänd anledning så svarade jag kort.
- Mot en trygg plats.
Han tog av sig dom runda pilotglasögonen och verkade zooma in min identitet.
- Har du läst Carlos Castaneda sa han med en viss självklarhet.
Där började min 26 år långa vänskap med Thordbjörn Laago.

Vi har under åren varit ute på oändligt många nattpromenader med lika många och långa filosofiska/ metafysiska diskussioner kring detta fenomen vi kallar livet.
Ofta gick våra tankar och uppfattningar isär vilket ibland skapade en klar irritation oss emellan men aldrig någonsin upplevde jag att det tärde på våran vänskap eller respekt för varandra.
Min hund Asta var Thordbjörns andra skugga under dessa promenader. Vek han av ifrån stigen så följde Asta alltid direkt efter honom.
Dom två hade en synnerligen speciell kontakt som förmodligen byggde på en ömsesidig förståelse och tillit till ett lugn som skapade en unik trygghetskänsla dom emellan.

Thordbjörn var den absolut ärligaste människa som jag har träffat och med sin speciella humor och fantastiska bildsinne så har han öppnat många dörrar till både insikt och kunskap i mitt liv, vilket jag är oändligt tacksam för.


Den 1 Juni slöt Thordbjörn sina ögon för gott.
Kvällen innan så var jag hos honom i flera timmar. Efter en lång stund av tystnad så bröt plötsligt åskan igenom molnen och bakom en granitgrå himmel rullade naturens krafter. Thordbjörn vaknade till och hans blick svepte förbi mig ut över havet bort mot horisonten.
Åskans gud Thor. Han viskade knappt hörbart, inte gud men jag är här det ser du väl?
- Det är fint jag både ser och hör dig, i vinden över havet.
- Bra, det är bra - men inte så länge till.

Thordbjörn min käre vän varje gång det åskar kommer jag att tänka på dig.