GUNNAR ÖBERG
Han fick det slut han önskade sig, Gunnar Öberg. Han fick hjärtstopp under en ridtur den 7 mars och avled några dagar senare, 77 år gammal, oväntat och alldeles för tidigt.
Gunnar var född i Sollefteå i röda Ådalen och kom till Gotland som ung. Här gjorde han vapenfri tjänst på Gotlands Fornsal och arbetade sedan som dräng innan han började på tidningen Gotlänningen. När den och Gotlands Folkblad slogs samman till Gotlands Tidningar på 1960-talet anställdes Gunnar Öberg på Folkbladets politiska redaktion.
1978 blev han landets yngste chefredaktör när han efterträdde Pelle Sollerman. Som beskrev Gunnar: Han har arbetarrörelsen i blodet. Han har både realism och radikalism, liksom idealism, varigenom han på ett naturligt sätt ansluter sig till gotländsk arbetarrörelses och GF:s traditioner.
Gunnar mötte kärleken på redaktionen, Carin Häglund, legendarisk klarsynt reporter från När djupt förankrad i det gotländska. De fick sonen Jonas, som delvis växte upp på redaktionen. Carin gick ur tiden 2011.
Gunnar stannade som chefredaktör för GF fram till 1991 då han blev VD för GT. Under 1980-talet arbetade han med Jan Lundgren vid sin sida, Janne som sedan klev över till politiken på heltid och blev kommunalråd. Pipröken var det enda tunga i deras arbetsrum, jag minns två busiga herrar som njöt av att smida sina ord, de hade kul.
Som pensionär kunde Gunnar helhjärtat ägna sig åt sina intressen, han älskade musik, litteratur, historia. Han tog upp ridningen och njöt på ryggen på sin häst Midas. Han var ordförande i Gotlands Musikstiftelse och när det svajade för Gotlandsmusiken tog han initiativ till att bilda vänföreningen, där han ännu vid sin bortgång satt i styrelsen och hjälpte till i biljettkassan vid varenda konsert. Gotlands Historiska förening saknar nu sin dådkraftige ordförande.
Och vi saknar honom, vi gamla GT-kamrater som ännu ses. I dag går våra tankar till Ulla Persson, Gunnars sambo sedan många år, och till sonen Jonas med familj i Stockholm.