År 1947 stod jag vid porten till Småskoleseminariet i Norrköping för att läsa på
Anslaget de satt upp över dem som klarat inträdesprovet till småskollärarexamen.
Då kom du Astrid och skulle in genom porten och jag frågade om något. Du hörde att jag var gotlänning och hjälpte mig tillrätta,
Du var redan elev på skolan. Då började en livslång vänskap som hållit i 74 år. Vi blev båda lärare i Visby och kom att dela både sorg och glädje.Jag följde ditt liv och din familj när du bodde med din mamma och när du gifte dig med Bosse. Du var mitt bröllopsvittne och du stod fadder till min son. Ja vi hade mycket roligt, särskilt när vi var på sällskapsresa till Paris. Du var en mycket bra lärare och många elever kommer också att minnas dig, Liksom många kolleger.