Till minne av Barbro Ahlqvist

Vår älskade mamma har lämnat oss under sitt 97:e levnadsår.

Barbro föddes i Karlskrona 1924. Hon följde med sina föräldrar och syskon till Gotland då hennes pappa, som var militär, fick förflyttning till Fårösund och KA3 1950. Barbro fick anställning vid KA3 och stannade där till sin pension. I Fårösund träffade hon vår pappa Gunnar och tillsammans fick de fyra döttrar. Detta var starten på det som skulle bli en stor brokig familj och hennes guldkant i tillvaron. Hon älskade och var så stolt över sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn och höll ihop hela sin stora familj.

Vid sidan av förvärvsarbetet bakade och handarbetade hon, bland annat vävde och sydde hon klänningar till oss döttrar, knypplade, stickade och virkade och det bjöds alltid på hembakat då huset ofta var fullt av liv, barn, släkt och vänner.

Gunnar lärde Barbro att känna sin hembygd. Familjen arbetade mycket vid Bungemuseet och under åren växte även ett intresse för militärhistoria som bidrog till att Barbro fick möjlighet att vara med och bygga upp ett militärmuseum i Fårösund och verka som museiföreståndare. Vid en flytt till Lärbro 1976 började Gunnar och Barbro att arbeta för hembygden i Lärbro. Barbro blev ordförande i Lärbro hembygdsförening under tolv år och hann under den tiden uträtta mycket. Bl.a. var hon initiativtagare till julmarknaden på Bläse och övertagande av Barläst kalkbruksmuseum. Under 1995 tilldelades hon Slite Lions kulturstipendium. I samband med Hembygdens år 1996 fick Barbro ta emot Sveriges Hembygdsförbunds förtjänstnål. År 2011 blev hon också framröstad till årets hembygdsprofil på ön.

Hon slogs orädd mot orättvisor och under sin tid som hyresgäst på Åkermanska engagerade hon sig mycket i hur hon uppfattade att de äldre behandlades i samband med försäljningen av fastigheten. När hon och hennes grannar inte längre kunde få mat i matsalen öppnade hon då, gravt synskadad och rörelsehindrad vid en ålder av 92, upp sitt eget hem. Sista åren bodde Barbro på Gotlands sjukhem. Hon talade alltid varmt om personalen och hur fint hon hade det. Vi alla som älskar mamma kände värmen när vi besökte henne. Hon älskade livet och hittade alltid någon att prata med. Under hösten såg vi hennes ork avta. Hon gjorde oss beredda på att hon snart skulle lämna oss, först skulle hon bara se sina nya barnbarnsbarn, ett möte utomhus i snöyra julen 2020. Livet skulle gå vidare.