Till minne av Björn Olofsson om Gotska Sandön

Till minne av Björn Olofsson om Gotska Sandön "Ljungen hade idag vuxit över Gotska Sandöns historiska byggnader, om inte vi hade ingripit", sa Björn Olofsson på äldre dar. Han har alldeles rätt. Gotska Sandöns Hembygdsförening bildades 1975, blev snabbt Gotlands största hembygdsförening och utförde beslutsamt restaureringar av Sandöns viktigaste byggnader under 1970- och 1980-talen. Initiativtagarna till föreningen 1975 var Björn Olofsson och hans gode vän Hans Hörlin, Naturvårdsverkets platschef på Gotska Sandön. 
Köpmannen Björn Olofsson, Stenstuge i Stenkyrka, avled den 7 september i en ålder av 79 år. Han efterlämnar hustrun Martha Olofsson Stengård, sonen Peter och dennes barn med familjer. Björn ägnade sig ibland på deltid åt fiske, med sin fiskebåt VY 53 Bris, som han på 1970- och 1980-talen också använde till turisttrafiken mellan Gotland och Gotska Sandön, i samarbete med Fåröfiskaren Rune Broman.
Björn Olofsson var Sandöns Hembygdsförenings förste kassör 1975-78 och därefter ordförande 1978-1985. Entusiaster samlades. Föreningens fick kommittéer för byggnadsvård, markvård, museum och tidskrift. Äldre Sandöfoton eftersöktes så att föreningen fick sin nuvarande fotosamling.
Björn Olofsson var en skicklig diplomat och förhandlare. När han tillträdde som ordförande 1978 hade vår nybildade hembygdsförening hamnat i ett ansträngt förhållande till Sandöns ägare, Naturvårdsverket. Den mycket myndige generaldirektören Valfrid Paulsson hade blivit mycket misslynt över att hembygdsföreningen klagat hos regeringen över besöksantalet. "En förening som er bör inte hålla på och leka myndighet", sade Paulsson. "För övrigt har ni fel namn, ni är ingen hembygdsförening, Sandön är inte er hembygd." Några tillstånd för ytterligare restaureringar skulle vi inte få.
På ett mirakulöst sätt lyckades Björn få Paulsson att vända. De träffades i Stockholm. Paulsson berättade om nationalparkerna i USA. Där hade Björn varit och kunde diskutera deras metoder. De kom på "speaking terms". Till slut anmälde sig generaldirektören Paulsson som medlem i Sandöns hembygdsförening! En vändning!
Björn var en skicklig samordnare med lämpliga personliga egenskaper: han var vänlig, påfallande lugn och lågmäld, viljestark och målmedveten intill envishet, samt humoristisk med en stor äkta vänlighet. Framför allt utstrålade Björn en glad optimism och stark framtidstro, som manade stridiga viljor till lugn. Det var alltid trevligt att träffa Björn, eller bli uppringd av honom. Han var en positiv kraft.